Vad gör Gamla Riksarkivet till ett så märkligt hus?
När Gamla Riksarkivet invigdes 1891 var det ett svar på en konkret rädsla: att Sveriges minne bokstavligen kunde gå upp i rök. Bränder, fukt och trångboddhet hotade ovärderliga dokument – och lösningen blev ett av Stockholms mest genomtänkta och märkliga hus.
När elden hotade historien
I den ödesdigra branden på slottet Tre Kronor den 7 maj 1697 förstördes inte bara slottsbyggnaden utan även en stor mängd oersättliga böcker och dokument som förvarades i det Kungliga biblioteket. Många av de böcker och handskrifter man lyckades rädda undan lågorna hade kastats ut genom slottsfönstren då brandförloppet var oerhört snabbt.
Det nya Kungliga biblioteket invigdes i Humlegården 1878 och en stor del av boksamlingarna då flyttades dit. Men det skulle dröja ytterligare några år innan Stockholm fick ett riksarkiv. När det invigdes 1891 var det med sina 30 meter i åtta våningar en av Stockholms högsta byggnader. Arkitekt var Axel Fredrik Nyström som även har ritat Gamla sjökrigsskolan på Skeppsholmen, Tullhuset på Blasieholmen och Johannes brandstation på Norrmalm.
Ett hus som inte kan brinna
För öka brandsäkerheten gjordes husets stomme av gjutjärn som har klätts med tegel. Bjälklaget består av balkar av valsat järn. Golvet är av armerad betong och dörrarna är tillverkade i ångpanneplåt. Och även bokhyllorna är i gjutjärn. Känns kanske brandsäkert men metallen hade troligen smält vid en brand.
Värmesystemet har självcirkulation. Av brandskäl drogs inte heller in elektricitet i huset. För att släppa in maximalt med dagsljus spänner de stora fönstren över 2–3 våningsplan. Men glaset sotade snabbt igen av ångloken som passerade förbi rakt utanför. Så till slut fick man installera elektriskt ljus.
Från början var tanken att den hiss som installerades skulle drivas med vattentryck. Dock fungerade inte tekniken så även den fick drivas med elektricitet. Men för säkerhets skull placerades hissmotorn nere i källaren och isolerades noggrant.
Rutschbanan som aldrig användes
Redan efter trettio år var det fullt på hyllorna i Riksarkivet och som en lösning på problemet med arkivering fick depåer öppnas runtom i landet. I Stockholm dröjde det 50 år innan det nya Riksarkivet på Kungsholmen invigdes 1968. I väntan på ett större riksarkiv gjordes få förändringar i den gamla byggnaden som därför har en välbevarad interiör med både material och färgsättning från 1890-talet.
En nymodighet är bokstörten i trapphuset som monterades 1940. Tanken var att om Sverige drogs in andra världskriget skulle den underlätta en snabb tömning av arkivet. Den kom aldrig till användning och rutschbanan är nu en omistlig del av byggnadens historia och den enda i sitt slag i landet.
Under renoveringen 2009–2011 utrustades huset med en biosalong med ett 70-tal platser på andra våningen. I Gamla Riksarkivet finns idag fem matsalar, ett antal barer och en rymlig innergård som används vid olika event. Julbordet är populärt, inte minst för de yngsta gästerna som bjuds på Tomtebio och klappar.
En ö av böcker och tryckpressar
Granne med Gamla Riksarkivet ligger P. A. Norstedts bokförlag som är Sveriges äldsta. Per Adolf Norstedt köpte 1821 ett tryckeri av Johan Per Lindhs änka och två år senare startade han bokförlaget tillsammans med sönerna Carl och Adolf.
Det Lindhska tryckeriet hade i sin tur anor ända från 1526. Då grundades Kungliga Tryckeriet av Gustav Vasa som ville ta kontrollen över allt som trycktes i Sverige. Året därpå lät han stänga Franciskanernas kloster och alla katolska munkar utvisades från Sverige. Det var i deras klosterkyrka här på dåvarande Gråmunkeholmen som den första boken i Sverige trycktes.
Sommaren 1483 anlände den tyske boktryckaren Johann Snell från Lübeck och en tryckpress installerades i gråbrödraklostret. Samma år trycktes den första boken i Sverige - Dyalogus creaturarum moralizatus – en samling fabler med 122 berättelser på latin om ”skapelsens sedelärande samtal” mellan Gud och olika djur. Tolv år senare trycktes Aff dyäffwlsens frästilse som hade till uppgift att lära allmogen att stå emot ondskan.
Har kolonnen ett stavfel?
Den öppna platsen mellan Riddarholmskyrkan och Riksarkivet fick 1854 namnet Birger Jarls torg. Tanken på en staty över stadens grundare hade fötts tio år tidigare och pengar samlades in från allmänheten. Bildhuggaren Bengt Erland Fogelberg fick i uppdrag att skapa statyn som fick en ståtlig kolonn, ritad av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander.
Kolonnen av carrerramarmor kom från Italien men den tålde inte kylan och byttes 1911 ut mot en kopia i svensk vätögranit. Inskriptionen lyder ÅT BIRGER-JARL STOCKHOLMS GRUNDLAGGARE och felstavningen av ”grundläggare” väcker en del huvudbry. Kan det ha blivit fel redan när inskriptionen höggs in i Italien? Men den ska ha utförts av en svensk bildhuggare som var verksam där.
Och om det blev fel första gången, varför rättades det inte till på granitkopian? Tittar man nära syns å-pricken tydligt, så varför finns det inga ä-prickar? Årtalet MDCCCLIV för står för 1854, året då statyn restes.
NYFIKEN? Det finns mycket att upptäcka. Gå en stadsvandring i Gamla stan
BILDKÄLLOR:
Collage 1: Carl Johan Gimberg 1896 Stadsmuseet https://stockholmskallan.stockholm.se/post/1698, Maria Lindberg Howard
Collage 2: Maria Lindberg Howard, Wikipedia
Collage 3: Maria Lindberg Howard
