Den holländske affärsmannen Louis De Geer fick tidigt upp ögonen för Sveriges naturtillgångar och investerade stora summor i att utveckla den svenska järnindustrin med modern teknik och nya tillverkningsmetoder. Fyrtio år gammal flyttade han 1627 till Sverige och skötte under många år kronans affärer med utlandet samtidigt som han arrenderade bruk och drev olika verksamheter, bland annat i Stockholm och Norrköping. Louis De Geer adlades 1641 och började uppföra ett palats på Södermalm som stod klart 1650. Men bara två år senare avled han under en resa till Amsterdam.
Ett hem åt en sann affärskvinna
Ebba Brahe De la Gardie (Wikipedia)
Den som istället flyttade in i det nybyggda palatset på Götgatan var grevinnan Ebba Brahe, änka efter greve Jakob de la Gardie. Under sin tid som ung hovfröken på Stockholms slott var hon och blivande kung Gustav II Adolf häftigt förälskade men änkedrottning Kristina stoppade deras planer på äktenskap.
Ebba Brahe gifte istället in sig i den mäktiga adelsfamiljen de la Gardie. Efter makens död 1652 tog hon över ansvaret för familjens slott, gods, gårdar, järn- och bergsbruk och drev verksamheterna vidare med stor framgång. Hon var en av 1600-talets främsta affärskvinnor. Över porten till gathuset finns familjerna Brahe och De la Gardies vapensköldar och den vackra huvudbyggnaden inne på gården kan ses genom portalen. Här bodde Ebba De la Gardie kvar till sin död 1674.
En doft av tobak infinner sig
Den 19 juli 1759 kom elden lös hos en fiskhandlare på Brännkyrkagatan. Maria kyrka förstördes tillsammans med 300 gårdar i kvarteren mellan Timmermansgatan och Södermalmstorg. Även De la Gardies palats skadades svårt i branden. Huset ägdes då av arvingarna efter riksrådet greve Olof Törnflycht som 1762 sålde det för 130 000 daler till tobaksfabrikör Nils Schönborg.
Nils Schönborg hade 1733 fått tillstånd att starta tobaksspinneri i Stockholm och trettio år senare hade hans verksamhet på Skeppsbron vuxit till stadens största tobaksfabrik. Här tillverkades populära tobaksblandningar som Rosen, Stora Rosen, Medel Rosen, Lilla Rosen, Koppartryck, Cardus Cnaster, Engelsk cardus, Solen, Konungen och Drottningen.
De hus som omger Louis de Geers palats byggdes av Nils Schönborg under 1760-talet och hela kvarteret har döpts efter honom. Tillbyggnaderna visade sig vara en bra investering. När han avled 1769 värderades fastigheten till 400 000 daler och hans arvingar bodde länge kvar.
Blodigt tumult på Götgatan
Adolf Hellander – ungt ögonvittne
Påskafton 1861 hade Adolf Hellander och Leonard Helleberg byggt en fästning av snö tillsammans med några lekkamrater inne på palatsgården på Götgatan. Plötsligt hördes flera människor skrika ”Ta fast tjuven!” och plötsligt såg de en gardist komma springande nerför palatsets entrétrappa för att sedan fortsätta bort mot portalen på andra sidan gården. Pojkarna följde efter honom och ute på Götgatan kunde de se hur gardisten greps och att hans händer var alldeles blodiga. Det skulle snart visa sig att ett rånmord nyligen hade begåtts i Hylins tvålbod i på Hornsgatan 7, bara ett stenkast därifrån.
Gardisten hette Pehr Victor Göthe, var 21 år gammal och hade tidigare dömts för snatteri, fylleri och slagsmål. Nu tjänstgjorde han vid Södra stadsvakten på Södermalmstorg. Där hade han under ett pass plötsligt avvikit från sin tjänst och när han promenerade förbi tvålboden hade han genom fönstret sett hur bodmamsellen Anna Sofia Forssberg lade ner pengar i ett skrin. Där och då bestämde han sig för att dagen därpå återvända med en kniv och råna butiken.
Ett snöpligt fall
Pehr Victor Göthe dömdes till döden för rånmord
Pehr Victor Göthe dömdes till döden för butiksrånet och knivmordet på Anna Sofia Forssberg. Den 8 januari 1862 fördes han med häst och vagn från rannsakningsfängelset i Gamla stan ut till Galgbacken i Hammarby för att halshuggas. Det var den sista avrättningen på offentlig plats i Stockholm. Pojkarna som hade lekt på palatsgården den där påskdagen var på plats och Adolf Hellander berättar:
”Vid Galgbacken var mycket folk förut så det var omöjligt att se något mer än spetsgårdens bajonetter. Men som pojkar sällan är rådlösa fann vi ett gammalt träd icke långt från schavotten. Vi klättrade upp och därifrån såg vi förträffligt. Nu anlände den dödsdömde. Han gick med säkra steg upp för de få trappstegen och började kläda av sig. Därpå lade han sig ner och – krasch! Trädgrenen varpå vi hängde brakade ner och där låg vi grinande och stötta och fick aldrig se ett dugg av det intressanta dödshugget.”
I vuxen ålder blev Leonard Helleberg vinhandlare och öppnade en vinbutik i gathuset till palatset på Götgatan. Adolf Hellander antogs vid Kungliga teaterns elevskola och debuterade på Dramaten 1869. Efter teaterkarriären arbetade han på Svenska Dagbladet och Stockholms-Tidningen och han skrev även memoarböcker som ”Skolpojksminnen med flera glada hågkomster från flydda dagar, af en gammal skådespelare” från 1899 där han berättar om händelserna som utspelades i tolvårsåldern.
Louis de Geers 1640-talspalats och Nils Schönbergs hus från 1760-talet renoverades 1964 och återfick då sitt ursprungliga utseende. Sedan dess finns Nederländernas ambassad och residens här. Det skulle nog Louis de Geer ha gillat.
