Under 1800-talet fick Stockholm ett kulturliv som nådde en bredare publik. Även läsandet ökade och allt fler ville ha information om musik, litteratur och teater och inte bara de dagliga nyheterna. En rad tidningsprojekt drogs igång och flera bokförlag startades, framför allt av en familj som fortfarande har ett stort avtryck inom media.
I början på 1800-talet öppnades en bokhandel i Köpenhamn. Grundaren hette Gutkind Hirschel och var född 1778 i Dresden. Några år senare ändrade han sitt namn till Gerhard Bonnier där efternamnet ”Bonnier” kan vara en fransk variant av det tidigare förnamnet Gutkind som på tyska betyder ”snällt barn”.
Tre söner bygger ett bok- och tidningsimperium
Tre av Gerhard Bonniers söner flyttade till Sverige och de kom alla att arbeta med utgivning av böcker och tidningar. Storebror Adolf drev boklådor i Göteborg, Stockholm och Uppsala medan lillebror Felix grundade Göteborgs-Posten.
Fjorton år gammal fick mellanbrodern Albert 1835 börja arbeta i Adolfs boklåda på Storkyrkobrinken som sedan flyttade till Norrbro och blev Stockholms främsta bokhandel.
Vid sidan av arbetet som bokhandlarbiträde började Albert att ge ut skönlitteratur som publicerades veckovis som följetänger i häften. På så sätt fick han kontakt med flera kända författare och 1837 startade han sitt bokförlag.
Albert Bonnier 1854
En ny kulturtidning ser dagens ljus
Till julen 1840 började Albert Bonnier att ge ut en söndagstidning som fick namnet Bazaren. Den blev inte långvarig men här inleddes samarbetet med Oscar Patrick Sturzen-Becker, journalist och litteraturkritiker på Aftonbladet där han var känd för sina kåserier under signaturen Orvar Odd.
Under 1840-talet gav Albert Bonnier ut svenska översättningar av H.C. Andersen och Charles Dickens och han ville gärna få kontakt med fler skribenter. Så till julen 1844 lanserades ”Stockholms Figaro – Ett artistiskt och belletristiskt söndagsblad”, en illustrerad veckotidning med litteratur- och konstkritik samt dikter och noveller av bästsäljande författare som Carl Jonas Love Almqvist, Emilia Flygare-Carlén och Talis Qualis (signatur för poeten Carl Vilhelm August Strandberg) samt August Blanche som beskrev den nya tidningen så här:
”Namnet Figaro är en borgen för munterhet och galenskaper. Derföre faller det af sig sjelft, att en tidning som bär samma namn, äfven måste bli tokrolig af sig.”
August Blanche skrev en rad Stockholmsskildringar men han var även en uppskattad pjäsförfattare. Onsdagen den 12 mars 1845 gavs ”Läkaren – Skådespel med sång i fyra akter och åtta tablåer” på Kungliga teatern. På söndagen den 16 mars återgavs den sjätte tablån i Stockholms Figaro nummer 12. Som redaktör var Albert Bonnier oerhört snabb med att snappa upp kulturella nyheter på stan.
Veckotidning med spännande vinjetter
Även signaturen Orvar Odd skrev en del för Stockholms Figaro men efter att ha fått dåligt kritik för sin diktsamling ”Min fattiga sångmö” hade Oscar Patrick Sturzen-Becker 1844 flyttat till Köpenhamn. Idag är han i det närmaste helt bortglömd som författare men hans signatur har fått en gata uppkallad efter sig i Fredhäll, Orvar Odds väg.
Tidningens format är ett vikt blad (ca 20×27 cm) som vecklas ut för att kunna sprättas på mitten till två lösblad. Den trycks hos Hörbergska boktryckeriet på Riddarholmen, ett tryckeri som Albert Bonnier blir ägare till 1856. Utöver noveller och dikter består innehållet av vinjetter som ”Theatraliskt” med det senaste från teaterscenen och ”Hvad Nytt?” om kulturella händelser och kulturpersonligheter samt ”Dufvopost från utlandet” med spännande nyheter från kulturlivet i Europas större städer.
En halvårsprenumeration på Stockholms Figaro kostar två Riksdaler Banco. Den betalades i A. Bonniers Bokhandel vid Bazaren på Norrbro där det senaste numret sedan kunde hämtas varje söndagsmorgon kl 9-10. Prenumeranter i övriga landet kunde beställa tidningen via en lokal bokhandel på orten till samma kostnad men behövde betala tillägg för postförvaltararvode.
Pierre Deland, 1860
Mer eller mindre dråpliga poetiska utgjutelser
Människor på resande fot är spännande nyheter i mitten av 1800-talet och i Stockholms Figaro nummer 29 från den 6 juli 1845 står det att läsa att Fredrika Bremer nyligen har återvänt från ett besök i Blekinge. Och efter flera år utomlands har den populäre teaterdirektören och skådespelaren Pierre Deland fått engagemang på Kungliga teatern.
I det här numret av söndagsbladet låter redaktionen även meddela att man har fått in en mängd ”mer eller mindre dråpliga poetiska utgjutelser” till Jenny Lind och återger en dikt av beundrarinnan ”Hermanda”:
Ej af en näktergal du lånat din tjusande sångkonst;
Philomela! så skönt du ej att sjunga förmår.
Visst af en engel då? dock nej! om en engel jag hörde
Tyckte jag säkert att den fått sina toner från dig.
Men, du svarar mig mildt, jag tar dem blott från mitt hjerta:
– Ack! då förstår jag allt, du från en himmel dem tar!
Jenny Lind hade 1840 utnämnts till hovsångerska och med turnéerna i Europa inleddes hennes internationella karriär. Hon lämnade operascenen 1849 och gav därefter endast konserter, inte minst en omtalad turné i USA. Men vid det laget har Stockholms Figaro redan lagts ner och Albert Bonnier är fullt sysselsatt med sitt bokförlag och andra litterära projekt.
Boktips:
”Komikern” av Per Anders Fogelström om teaterfamiljen Deland (som han var släkt med), utgiven 1989 av Bonniers.
”Albert Bonnier och hans tid” av Per T Ohlsson, utgiven 2020 av Bonniers.
I Litteraturbanken går det att läsa faksimil på böcker och diktsamlingar av Oscar Patric Sturzen-Becker.
Fotot på Stockholms Figaro från 1845 är taget av Maria Linderg Howard. Övriga bilder kommer från Wikipedia.
