”Det ser bedrövligt ut när man tittar ut över salongen, men vi ha gjort vad vi kunnat och vi få vara glada över att katastrofen inte blivit ännu större. Det går så här med gamla teatrar,” säger kapten Svinhufvud som leder släckningsarbetet till Dagens Nyheter den 1 juli 1925.
Sedan invigningen 1875 hade Svenska Teatern kommit att bli Stockholms mest populära privatteater. Här fanns Sveriges största vridscen och salongen rymde hela 1 150 åskådare. I en annan artikel i DN beskrivs interiören så här: ”Vacker var den inte. Men trivsam. På ingen teater kände sig stockholmarna så hemma som i Svenskans gamla salong”.
Det var under 1870-talet som Stockholm kom att ändra karaktär, från svensk småstad till kontinental storstad. En ny teaterbyggnad var en viktig händelse i moderniseringen av en huvudstad där kulturlivet bara några årtionden tidigare fortfarande styrdes av Gustav III:s teatermonopol.
”Jubla med oss, jag har idag skrifvit kontrakt med Byggnadsbolaget på en ny Theater som skall vara färdig den 1 oktober 1874 och skall rymma minst 1 400 personer. Måtte Gud leda vårt företag till en god utgång,” skriver skådespelaren Edvard Stjernström våren 1873 i ett brev till vännen, författaren Björnstjerne Björnson.
Arsenalshuset och teatermonopolet
Edvard Stjernström inledde sin skådespelarkarriär 1825 som nioåring vid Kungliga teaterns balettskola. Det trångbodda gustavianska operahuset hade i slutet av 1700-talet äntligen kompletterats med en separat teaterscen för dramatik.
Först hade man tänkt uppföra en helt ny teaterbyggnad men efter mordet på Gustav III ändrades planerna och i stället lät man 1793 bygga om resterna av det forna palatset Makalös i Kungsträdgården – från vapenarsenal till teaterhus. Den nya scenen fick namnet Kungliga Mindre Theatern eller Nya Dramatiska Teatern men den kallades även Arsenalsteatern.

Arsenalsteatern i Kungsträdgården
Salongen var vackert dekorerad i ljusblått med vita ornament men arkitekten Carl Fredrik Sundvall var inte nöjd. Lokalens långsmala format liknades vid en balja och han tyckte att det han åstadkommit endast var ”innerdekorationen i en usel teatersalong som man inrättat i Arsenalen”.
Teaterhuset invigdes med Den svartsjuke neapolitanaren av Gustav III. Men med tiden tröttnade publiken på utbudet. I stället för dramatiska skådespel ville man hellre se fler sånglustspel och melodramer. Det ledde till att Gustav IV Adolf köpte in och lät lägga ner Komiska Teatern. Med det skapades ett unikt privilegium och från 1798 hade Operan och Dramaten monopol på att spela teater i Stockholm.
Publiken varnas av flykten ur sufflörsluckan
”Se hur gräsligt skönt det brinner, det gamla minnesdigra palatset med sina åldriga murar och sina fyra stolta torn, denna prydnad i bakgrunden af Stockholms oförlikneliga hamn.”
Den 24 november 1825 ges föreställningen Redlighetens seger öfver förtalet i fem akter på Arsenalsteatern. En brand bryter ut i maskineriet under scenen och vid ridåfallet efter fjärde akten sprids röklukt. Men varken publiken eller skådespelarna anar oråd förrän sufflören ses fly upp på scenen från sufflörluckan.
Alla lyckas ta sig ut från en brinnande byggnaden förutom en teaterordonnans och två tjänsteflickor som senare avlider av de skador de ådragit sig. Morgonen därpå återstår bara en ruin av teaterbyggnaden och de sista resterna av det gamla adelspalatset från 1600-talet rivs.
En blivande teaterkung
Ett stenkast bort från Kungsträdgården går så ridån upp för Nya Teatern på Blasieholmen 1875. Invigningskvällen den 19 januari ges Ett handelshus av Björnstjerne Björnson där teaterdirektören Edvard Stjernström själv spelar rollen som Advokat Berentz.

Svenska Teatern på Blasieholmen
Sedan barndomens balettlektioner femtio år tidigare har Edvard Stjernström haft en lång skådespelarkarriär. Han antas 1833 som elev på Dramaten och från 1850 leder han Finska sällskapet, en teatergrupp med stora framgångar i både Finland och Sverige innan han sadlar om till teaterdirektör på heltid.
Tiden som ledare av Nya Teatern blir däremot kort då han går bort redan 1877. Hans fru Louise Stjernström driver verksamheten vidare i två år men sedan tar olika ägare över teatern.
Samma år som Nya Teatern invigs 1875 skrivs Albert Ranft in vid Dramatiska teaterns elevskola. Några år senare blir han även han ledare och regissör för ett resande teatersällskap. Snart kommer han att låta tala om sig som Stockholms teaterkung.
Svenska Teaterns ekonomiska kris och branden
Albert Ranft tar 1895 över hyreskontraktet för Vasateatern och med pjäser av Strindberg, Ibsen och Shakespeare kan man snart mäta sig med Dramatens uppsättningar. Tre år senare tar han över Stjernströms teater på Blasieholmen som sedan dess har bytt namn till Svenska Teatern.
Inom tio år driver Albert Ranft dessutom Södra teatern, Östermalmsteatern, Kungliga teatern, Oscarsteatern och Djurgårdsteatern samt Stora Teatern i Göteborg.
I början av 1920-talet, efter några misslyckade satsningar och med allt hårdare konkurrens från filmen, är ekonomin hårt ansträngd för teaterkungen. Banken sänker krediten och våren 1925 har skulderna växt till 1,7 miljoner kronor.
När branden på Svenska Teatern utbryter vid fyratiden på morgonen den 30 juni är byggnaden brandförsäkrad för 1,1 miljoner kronor. Men det har inte funnits pengar kvar till att försäkra dekor, kläder och inventarier och dessa har Albert Ranft nu inte råd att ersätta. Konkursen oundviklig.
När teaterhuset rivs har det gått hundra år sedan mellan de två bränderna.