Att få se klassisk stumfilm på stor duk till ackompanjemang av en nästan hundra år gammal biograforgel i en nedlagd reaktorhall är en både märklig och mäktig upplevelse. Här är den smått osannolika historien om hur biograforgeln från Skandia-Teatern och Reaktorhallen på KTH fann varandra.
Annons i Stockholms-Tidningen 1896 och Sveriges första filmaffisch 1897
Musik ersätter uteblivet tal
Rörliga bilder visades för första gången i Stockholm den 21 juli 1896 och redan året därpå fick filmen sitt svenska genombrott på Lumieres Kinematograf under Konst- och industriutställningen. Därefter började biografer att dyka upp i olika lokaler runtom i stan men de flesta hade enbart tillfälliga filmvisningar.
Redan tidigt insåg biografentreprenörerna att avsaknaden av ljud behövde kompenseras på något sätt och musik blev det naturliga valet för att förmedla stämningar och känslor. På mindre biografer framfördes musiken av en ensam pianist eller kanske en trio medan större biosalonger kunde ha en hel orkester.
Till en början spelades allmänt populär musik men snart började man att komponera filmmusik till varje film och noter levererades till biograferna tillsammans med filmrullarna. Antalet biografer växte snabbt och med flera föreställningar veckans alla dagar var arbetet som biografmusiker ofta slitsamt. För biografägarna var det också en extra kostnad som måste täckas av biljettpriset.
Skandia-Teatern, skiss av Gunnar Asplund
Stockholm får en atmosfärbiograf
När Röda Kvarn på Biblioteksgatan öppnades 1915 var det som landets förnämaste biograf med orkesterdiket elegant nedsänkt i golvet. Sju år senare lät man installera en orgel från Åkerman & Lund som sedan starten 1860 kommit att bli Sveriges främsta tillverkare av kyrkorglar.
Filmaktiebolaget Skandia köpte 1918 en äldre fastighet på Drottninggatan 82 och i september 1923 invigdes Skandia-Teatern. Den ritades av Gunnar Asplund som en atmosfärbiograf i nyklassicistisk stil med stucco lustro-målningar och inredning av konstnärer som Hilding Lindqvist, Einar Forseth och Leander Engström. Biosalongens mjukt välvda mörkblå tak ger biobesökarna en känsla av att befinna sig i en festlig miljö under bar himmel.
Skandiaogeln tillverkades av Wurlitzer i USA (Foto Maria Lindberg Howard)
Skandia-Teatern utrustas med biograforgel
I USA hade firman Wurlitzer efter succén med självspelande pianon börjat specialisera sig på att tillverka och vidareutveckla teaterorglar utrustade med slagverk. På de amerikanska stumfilmsbiograferna fungerade de som praktiska enmansorkestrar som dessutom kunde framkalla olika ljudeffekter till filmerna som ringklockor, tågvisslor och brandlarm.
När Skandia-Teaterns 20-mannaorkester skulle kompletteras med en biograforgel valde man en Wurlitzer Unit Orchestra. Priset var 12 375 dollar och i februari 1926 anlände den ombord på S/S Drottningholm från New York. Installationen utfördes av personal från tillverkaren och i augusti var det premiär. Även organisten kom från USA då det krävs specialkunskaper för att kunna hantera instrumentet. Utöver filmföreställningarna hade han även till uppgift att utbilda en svensk organist.
Känd från radio och grammofon
I januari 1927 sändes en konsert med Skandias biograforgel i radio där organisten bland annat spelade den egna kompositionen ”Majdagsbröllop” med tillhörande ljud som kyrkklockor, körsång, hästhovar och fågelkvitter. En direktkabel drogs mellan Skandia-Teatern och Radiotjänst på Kungsgatan 8 och fram till 1952 gjorde biograforgeln närmare 150 framträdanden i radio. Den användes även vid grammofoninspelningar.
När ljudfilmen väl slagit igenom hördes orkester- och orgelmusik alltmer sällan på biograferna. I bioannonserna erbjöds nu i stället underhållningsmusik som en del av programmet. Att spela musik från kvällens film som ouvertyr var populärt. Vid restaureringen av Skandia-Teatern 1942 byggdes biograforgeln om och vitlackerades. Nio år senare gavs den sista konserten i biosalongen.
Platsannons 1960 och Reaktorhallens tak (Foto Maria Lindberg Howard)
Sveriges första kärnreaktor
Bygget av Sveriges första kärnreaktor inleddes 1950 av det statliga företaget AB Atomenergi. Forskningsreaktorn R1 var en prototyp och målet var att studera neutroner och utveckla kompetens för att på sikt bygga ut energiförsörjningen med kärnkraftverk samt göra Sverige självförsörjande på kärnbränsle.
Reaktorhallen placerades i urberget 25 meter under Kungliga Tekniska Högskolan och var i drift åren från 1954 fram till 1970 när den avställdes. Själva forskningsreaktorn R1 revs 1982 och några år senare genomfördes mätningar av radioaktiv strålning i reaktorhallen med hjälp av ett koordinatsystem som fortfarande är synligt i taket. Anläggningen friklassades av Strålskyddsinstitutet och på förslag från avdelningen för Medieteknik vid KTH började man från 1998 att använda Reaktorhallen som en experimentell scen.
Stumfilmsvisning med biograforgel 2022 (Foto Maria Lindberg Howard)
Skandiaorgeln försvinner och återuppstår
Stockholms stad köpte in Skandiaorgeln 1965 och lät installera den i Blå Hallen under renoveringen av Stadshusets orgel. Efter några år monterades den ner och delarna magasinerades på olika platser. I september 1985 togs Skandiaorgels okända öde upp i några artiklar i Dagens Nyheter och efterlysningar ledde till att delarna till slut kunde återfinnas och samlas in.
Under ett möte 2005 mellan Stadshuset, Musikmuseet och KTH diskuterades möjligheterna att renovera Skandias gamla biograforgel och hitta ett nytt hem åt den. Valet föll på Reaktorhallen R1 och hösten 2015 invigdes Skandiaorgeln med en rad konserter. Den ägs och förvaltas av Föreningen Skandiaorgeln och används vid olika typer av föreställningar. I januari 2022 visades två stumfilmer med Buster Keaton som ackompanjerades av organisten Anna Vavilkina från Berlin. ”The General” från 1926 hade premiär på Skandia-Teatern den 28 februari 1927.
KTH R1 Reaktorhallen är en experimentell kulturscen som publicerar sina evenemang på Facebook
KÄLLOR OCH LÄSTIPS!
”Skandiaorgeln – En historik i ord och toner” med tillhörande CD-skiva med inspelningar från åren 1930–2017. ISBN 978-91-519-2775-6
”Stockholms alla biografer” av Kurt Berglund, utgiven av Svenska Turistföreningen. ISBN 9771561137
”Sveriges första kärnreaktor – Från prototyp till vetenskapligt instrument” (SKI Rapport 01:1) av Maja Fjaestad. ISSN 1104–1374 / ISRN SKI-R–01/1-SE
Det finns flera intresseföreningar för biograf- och teaterorglar:
I Sverige bildades Föreningen Skandiaorgeln 2006.
I USA bildades The American Theatre Organ Society (ATOS) 1955.
I Storbritannien bildades The Cinema Organ Society (COS) 1953.
Bilder från Wikipedia och Dagens Nyheters arkiv samt egna fotografier.
