Vid sekelskiftet spred Ellen Key uppmaningen ”skönhet för alla” i en småskrift från nykterhetsrörelsen Verdandi. Den tolkades av en rad konstnärer och resultatet visades upp på Hemutställningen på Liljevalchs 1917.
Under beteckningen ”Vackrare vardagsvara” spreds tankarna sedan vidare av konsthistorikern Greger Paulson i en skrift som gavs ut inför utställningen på Svenska Mässan i Göteborg 1919. Genom Svenska Slöjdföreningen fick konstnärerna sedan kontakt med industrin och så hamnade deras konstverk som bruksvaror i svenska hem.
Skiss till Östersunds hemutställning 1920 av Robert Berghagen (1917)
Kakelugnsmakarens son hittar sitt kall
Samtidigt i Jämtland funderade arkitektstudenten Robert Berghagen på om föreningen Jämtslöjd inte skulle kunna ordna en sådan lite mindre hemutställning i Östersund. ”Säkert är att en sådan utställning skulle i hög grad bidraga till att skapa nya vackra hem och bidraga till att höja känslan av ett hems värde – även om det är litet”.
Sitt stora konstintresse hade Robert Berghagen med sig hemifrån. Hans far Nils Georg Nilsson var kakelugnsmakare samt ordförande i Hantverksföreningen och hade 1901 startat en kvällsskola för utbildning i hantverksyrken. Den konstutställning som ordnades i Östersund 1908 ledde till bildandet av Jämtlands konstförening.
Två år senare vann Robert Berghagen Östersunds-Postens teckningstävling och började studera till arkitekt vid Konstfack och Tekniska Högskolan i Stockholm. Den hemutställning han velat ordna i hemstaden Östersund genomfördes 1920 och han fick uppdraget att rita utställningsbyggnaden.
Robert Berghagen (1892-1987)
Hantverk och hemkultur som livsuppgift
Efter studierna arbetade han ett par år på Ivar Tengboms arktitektkontor innan han startade egen verksamhet 1923. Fem år senare ritade han ett hus på Blekholmen åt Svenska Pressbyrån som dessvärre har rivits. Året därpå uppfördes en industrilänga på Ljusterögatan, granne med Orionteatern i kvarteret Gurkan som fortfarande finns kvar. Här har det tidigare funnits pumpindustri och målarverkstäder men huset är idag bostäder. Och 1937 ritade han tillbyggnaden av kolumbariet under Vasa kyrka vid Odenplan.
Men det som präglade hela hans yrkesliv var hemkultur, hantverk och formgivning – alltid med kvalitet, inte lyx, som målsättning. Genom åren var Robert Berghagen VD för Hantverkslotteriet, styrelseledamot i Svenska Slöjdföreningen (nuvarande Svensk Form) samt ordförande för Konstfack.
Hantverkslotteriet hade startats redan 1868 och under sina 25 år som VD var Robert Berghagen en flitig inköpare av föremål för utlottningarna. Det blev en viktig inkomstkälla för unga konstnärer som kunde framställa nya föremål utan att först behöva ha en beställare.
Guldsmeder i arbete på Hantverksinstitutet (Jan Ehnemark, Svd, SSM)
Hantverksinstitutet och Hantverkshuset
Statens hantverksinstitut inrättades 1937 med uppgift att höja yrkesskickligheten inom olika hantverk. Två år senare stod deras hus klart på Södermalm. Att arkitekten var Robert Berghagen föll sig naturligt. Stilen är funkis med släta, kubiska former men då byggnaden uppfördes under krigsåren byttes den tänkta betongfasaden ut mot murtegel. Institutets olika verksamheter förlades i varsin huskropp med lärosalar i den östra längan, verkstäder och laboratorier i den södra längan och kontorslokaler i den nordvästra längan. I huset flyttade Statens institut för företagsutveckling (SIFU) in 1970 som tre år senare blev Statens industriverk (SIND).
Verkstadsbyggnaden för Stockholms Hantverksförening i grannkvarteret Sandbacken Mindre i hörnet Renstiernas gata och Tjärhovsgatan tillkom 1950, även det ritat av Robert Berghagen. Här låg bland annat Carl Malmstens Verkstadsskola (CMV) under många år. Idag håller andra typer av verksamheter till i byggnaden men den kallas fortfarande Hantverkshuset.
Sandbacksgatan vid sekelskiftet 1900 (Kasper Salin, SSM)
Sandbacksgatan och Glasbrukstäppan
Hantverksinstitutet ligger högt uppe på Glasbruksklippan vars namn kommer av Melker Jungs glasbruk. Verksamheten flyttades hit 1653 efter att hans glasbruk på Kungsholmen förstörts i en brand. Här stod även Swart Hindriks kvarn som troligen förstördes i Katarinabranden 1723. Kvarnen ligger bakom det tidigare gatunamnet Katarina Östra Qvarngränd.
När Renstiernas gata sprängdes fram i början av 1900-talet kapades gränden i två delar och namnet på den östra delen ändrades till Stigbergsgatan. Den västra delen på Glasbruksklippan döptes till Sandbacksgatan 1939 efter kvartersnamnet Sandbacken.
En del av den äldre bebyggelsen finns kvar i i kvarteret och 1950 anlades den lilla parken Glasbrukstäppan, ritad av landskapsarkitekten Erik Glemme. Den är gestaltad enligt Stockholmsstilen med tanken att parker ska fungera både som gröna oaser som luckrar upp staden och som gemensamma platser för reflektion, samvaro, lek, konst och teater och där de banbrytande idéerna bakom Parkleken och Parkteatern ingår.
Den tidigare namnlösa lilla gräsytan intill Hantverksinstitutet invigdes den 21 juni år 2000 och fick namnet Cornelisparken till minne av Cornelis Vreeswijk som vilar på Katarina kyrkogård. Den lekfulla och porträttlika statyn är gjord av Bitte Jonasson Åkerlund.
Men vänta, hette inte Roberts pappa Nilsson i efternamn, tänker du kanske?! Familjen tog sig namnet Berghagen och Robert hade två bröder, Hilmer Berghagen som var författare och Nils Berghagen som var tandläkare och pappa till Lasse Berghagen.
