I slutet av 1800-talet växer Stockholm snabbt. Landsbygden har genomgått stora förändringar. De nya jobben finns i storstäderna. Men bostäderna räcker inte till. Och industrilönerna är låga. Trångboddheten blir snabbt extrem där åtta eller tio personer delar sängar och golvyta i ett rum och kök.
Inneboendesystemet – när hemmet blir marknadsyta
Inneboendesystemet är ett sätt för fattiga familjer att kunna överleva där främmande vuxna får hyra en bäddplats eller ett hörn av ett rum i bostaden. I trängseln sprids sjukdomar. Våldet ökar. Och barnens skolgång blir lidande.
Agnes Lagerstedt föds 1850 i Askersund, utbildar sig till folkskollärare och får 1883 tjänst vid Hedvig Eleonora folkskola i Stockholm. I förvandlingen av det lantliga Ladugårdslandet till det fashionabla Östermalm trängs den äldre bebyggelsen av låga trähus, uthus och leriga bakgårdar bort när den nya moderna stenstaden växer fram.
Misären var utbredd i den stadsdel som skulle bli det fashionabla Östermalm, inte minst här på Nybergsgränd (foto SSM, illustration av Gellerstedt 1869).
Rucklen radar upp sig på Ladugårdslandet
Ett stenkast bort från skolan på Linnégatan ligger Nybergsgränd, en grusbacke kantad av nedslitna träkåkar. Tak som läcker, lutande golv med trasiga plankor och bakgårdar som förvandlas till lervälling varje gång det regnar. Här bor de allra fattigaste familjerna.
Agnes Lagerstedt möter barn som kommer hungriga till skolan. De saknar skor och somnar under lektionerna. När hon gör hembesök upptäcker hon orsaken: för många människor i för små bostäder.
”Jag fick i mitt arbete som lärarinna tillfälle att komma in i många fattiga hem, där förhållandena voro sådana, att barnen omöjligen kunde sköta sina skoluppgifter.”
Hon ser också hur inneboendesystemet förändrar bostaden i grunden. Hemmet är inte längre familjens trygga punkt. Det är en plats där andra människor levde sina liv och där mängden av problem försvårar vardagen. Hennes slutsats är enkel: det här är inte ett moraliskt fel hos de fattiga. Det är en följd av bostadsbrist och hutlösa hyror.
AB Stockholms Arbetarehems hus i kvarteret Storken (foto SSM och I99pema, Wikipedia)
Förändringen börjar på Nybergsgränd
För att få till en förändring söker Agnes Lagerstedt arbete som vicevärd i ett av rucklen på Nybergsgränd. I den lilla bostaden där hon flyttar in saknar tamburen lås. Rummet likaså.
Mycket fattigt och ruskigt såg det ut, både ut- och invändigt inom egendomarna och den lägenhet i nr 12 Nybergsgränd som skulle bli min framtida bostad var kanske den smutsigaste av dem alla.
Hon beslutar sig för att använda hyran som arbetsverktyg. Familjer som avstår från att ta emot inneboende får sänkt hyra. Först då går det att minska trängseln utan att försämra familjernas ekonomi. Samtidigt får de boende hjälpa till att rusta upp gårdar och flera ordningsregler införs. Effekten syns snabbt, inte minst i barnens hälsa och skolgång.
Agnes Lagerstedt reser till London där hon studerar författarinnan Octavia Hills arbete i slumområdena i stadsdelen Marylebone. Med finansiellt stöd från förmögna personer rustas nedgångna hus upp och med en kombination av lokal förvaltning och socialt ansvar skapas beboeliga arbetarbostäder till överkomliga hyror. De idéerna tar Agnes med sig hem till Nybergsgränd.
Agnes Lagerstedt med några av sina många hyresgäster framför gårdshuset (foto SSM och Maria Lindberg Howard)
Boende som förändrar vardagslivet
AB Stockholms Arbetarehem bildas 1892 med kung Oscar II bland aktieägarna. Året därpå byggs två hus i kvarteret Storken på Sibyllegatan 52 och Jungfrugatan 43 med totalt 30 ettor med kök, 14 ettor med kokvrå och 20 enkelrum. Vid inflyttningen bor 288 personer här, varav 143 barn under 15 år.
Några år senare utökas fastigheterna med 76 lägenheter på granntomterna på Sibyllegatan 50 och Jungfrugatan 41. När utbyggnaden av de nya husen står klar närmar sig antalet hyresgäster 700 personer.
I kvarteret Storken tar Agnes Lagerstedt nästa steg utifrån erfarenheterna på Nybergsgränd. Förbud mot att hysa inneboende skrivs in i hyreskontrakten. Köken är små men funktionella med ventilerade skafferier, rinnande kallvatten och vedspis. Här går det att klara vardagen utan att tvingas hyra ut sängplatser. Agnes bor själv i huset och följer verksamheten på nära håll.
I bottenvåningarna iordningställs samlingsrum för symöten, söndagsskola och bibliotek samt en kooperativ handelsbod. På gården finns tvättstuga, bad och bakugn. Boendet som tidigare varit trångt och ohygieniskt blir nu ordnat och beboeligt, med rimliga hyror och tydliga regler. Hyresgästerna fick till och med medbestämmande.
Agnes Lagerstedt bor kvar i kvarteret till sin bortgång 1939. AB Stockholms Arbetarehem låter även bygga hus i kvarteren Geten i Vasastan och kvarteret Heden på Kungsholmen. Genom åren får hon se hur hennes sociala idéer sprider sig. Fler arbetarbostäder byggs runt om i stan inspirerade av samma tanke – att boendet formar livet.
Nyberggränd heter numera Nybergsgatan och här finns inte längre några spår kvar av misären. Men i kvarteret Storken sticker de enkla tegelfasaderna ut bland de lite finare husen som en viktig påminnelse.
