På Fiskargatan, intill Mosebacke, står ett hus som lett Stockholms väg in i framtiden. Här möttes den optiska telegrafens järnluckor och telefonens första röster. Ett hus där entreprenören Gustaf Bång såg möjligheterna med den nya tekniken – och där husfasaden nu har återfått sin forna glans.
Entreprenör med affärsnäsa
Hår intill Mosebacke, med utsikt över Slussen och Saltsjön, står ett litet hus som bär spår av både uppfinningsrikedom och entreprenörsanda. Det Bångska huset uppfördes 1837 av Johan Petter Gustaf Bång, en driftig man från Gävle som gjort karriär i Stockholm.
Han började som sjöman, arbetade vid sjötullen och titulerades ”strumpfabrikör”. Med tiden tjänade han pengar på allt från tröjväverier till att tillverka speglar. Gustaf Bång utförde även arbete på entreprenad med stadens gatubelysning samt renhållning med tömning av stockholmarnas latrintunnor. I folkmun kallades han ”Skit-Bång”.
Som den företagsamme man han var anade Bång nog tidigt möjligheterna med ny teknik. Och snart skulle hans hus få en helt annan roll än som familjebostad – och knyta honom till några av tidens mest spännande uppfinningar.
Gustaf Bång och bygglovsritning för Bångska huset från 1837 samt foto från 1894
Bång låter bygga sitt bostadshus
Bygglovsritningen för Bångska huset visar en trevåningsbyggnad med stram och enkel symmetri. Fasaden är jämnt indelad i våningsrader med vardera sju fönster. På ritningen syns också planlösningen med större rum mot gatan och mindre rum mot gården.
Gustaf Bång och hustrun Anna Persdotter Lindström skulle bo på första våningen, de nio barnen på den andra våningen och tjänstefolket högst upp. Ett vanligt upplägg bland förmögna byggherrar i 1800-talets Stockholm.
Men skisser och ritningar på den tiden var sällan exakta. Ett hus som beviljades bygglov kunde ofta få ett annat utseende när det väl stod färdigt. Och just här finns en detalj som väcker nyfikenhet: de fyra långsmala fönstren i bottenvåningen.
De ser kanske mest ut som en del av dekoren, men där innanför förvarades husets latrintunnor. De långsmala fönstren hindrar insyn men underlättar vädring. En praktisk lösning – och ganska typisk för en man med erfarenhet av sådan hantering.
Från semafor till ettor och nollor
Vid tiden när Gustaf Bång föds 1792 förändras sättet att skicka meddelanden i Europa. Samma år uppfinner den franske ingenjören Claude Chappe den optiska telegrafen – höga master med rörliga semaforarmar som bildar tecken som kan avläsas med kikare. Systemet används för att snabbt kunna sända militära meddelanden över långa avstånd.
I Sverige tar entreprenören ooch uppfinnaren Abraham Niclas Edelcrantz idén vidare. Han byter ut semaforarmarna mot tio järnluckor som kan öppnas och stängas i olika mönster. Varje kombination motsvarar ett ord som tyds med hjälp av en signaltabell. Med bokstäver i olika kombinationer med de tio luckorna går det att skapa 1 024 ordkombinationer – ett världsunikt svenskt system, binärt som datorernas ettor ((lodräta luckor) och nollor (vågräta luckor).
Den första svenska telegrafstationen tas i bruk 1794 där ställningen med järnluckor sätts upp på den östra sidan av Katarina kyrkas torn. Därifrån skickas, via Stora Essingen, en födelsedagshälsning till den 16-årige Gustav IV Adolf på Drottningholm:
Att hälsningen av Sveafolk,
vars kärlek gör sin konung ära,
idag fram till hans hjärta bära,
skall helga denna nya tolk.
Under krigsåren byggs nätet ut för att varna och samordna militära styrkor, men efter freden 1809 tystnar telegraferna och många av dem förfaller.
När oron ute i Europa ökar igen på 1830-talet beordrar Karl XIV Johan att telegraflinjerna längs kusterna ska byggas upp på nytt. Nu inrättas Kungliga Telegrafinrättningen och signalsystmet blir tillgängligt även för allmänheten – det är världens första statliga telegrafföretag som tillåter civil användning.
Minnesplakett på fasaden som visar Bångska huset med Edelcrantz optiska telegraf samt telegrafisternas signaltabell med bokstavs- och sifferkombinationer för att skapa meddelanden.
Telegrafen flyttar in i Bångska huset
Nu kliver Gustaf Bång in i historien. Istället för att flytta in med familjen erbjuder han sitt nybyggda bostadshus till den nya myndigheten. Som ersättning för att han donerar fastigheten får han livränta – ett lite ovanligt men klokt avtal, och ännu ett tecken på hans affärssinne.
Meddelandetrafiken från Bångska huset drar igång i oktober 1838. Från de två masterna uppe på taket sänds signaler till mellanstationer som distribuerar dem vidare ut mot Älta respektive Arholma. Vid klar sikt når ett meddelande Furusund på bara sju minuter. Personal från Kungliga Telegrafinrättningen bor i huset, linjechefen två trappor medan telegrafisterna har ett rum och kök längre ner i huset. De bor hyresfritt mot att de sköter renhållningen på gården och ute på gatan. Huset blir snart ett livligt nav där militära order, väderrapporter och olika typer av civila meddelanden passerar varje dag.
Rösten tar över signalen
Den optiska telegrafen blir snabbt en del av vardagen i Stockholm. Men tekniken hinner inte vara modern särskilt länge. Nattetid och när dimman ligger tät över fjärdarna står kommunikationen stilla, och under 1860-talet tar elektriska telegrafer över. I september 1866 stängs den optiska telegrafen på Södermalm.
Efter att signalerna från Mosebacke har tystnat flyttar Kungliga Telegrafverket in i Bångska huset 1874. Här öppnas en undervisningsanstalt för telegrafister och senare även verkstäder, där man börjar experimentera med den nya tekniken – telefonen.
Gustaf Bång går bort 1869 och får aldrig se vad som sedan händer i hans hus under de följande decennierna. Han hade nog aldrig kunnat ana att det här skulle bli platsen för en av världens mest banbrytande uppfinningar inom kommunikation.
Maria och Gun med väggtelefoner i Tunnelshopen samt L. M Ericssons Taxen (foto Holger Ellgaard) och Isak Gustaf Clasons AB 112 (foto Tekniska museet).
Samtalen tar ny form
I Bångska huset tillverkas världens första bordstelefon med handmikrotelefon 1892 och det är L.M. Ericsson som står bakom uppfinningen. Det revolutionerande med hans idé var att mikrofonen och hörluren nu blev en enhet. På de väggfasta telefonerna satt mikrofonen på apparaten och luren hängde i en klyka på sidan. Så telefonsamtal fick framföras stående. Med Ericssons innovativa bordstelefon kunde man stället sätta sig bekvämt på en stol eller i en fåtölj medan man pratade. När samtalet sedan var slut lade man tillbaka ”luren” ovanpå gaffeln på apparaten – härifrån kommer uttrycken ”lyft luren” och ”lägg på luren”.
Bordstelefonen gick dessutom att flytta – så långt sladden räckte. Så man skulle kunna säga att den var ett slags tidig mobiltelefon. Designen för den första bordsmodelln var låg och elegant och den fick smeknamet ”Taxen”. En svensk succé som snart spreds över världen.
Under 1890-talet uppförs intill Bångska huset en verkstadsbyggnad i tegel för Kungliga Tlegrafverket, ritad av arkitekt Isak Gustaf Clason. Han formger också en annan modell av de tidiga svenska bordstelefonerna – AB 112 – med elegant design och omsorg i varje detalj. Idag är dessa dessa tidiga telefonmodeller eftertraktade inredningsdetaljer på auktioner.
Redan 1885 har Stockholm omkring 5 000 telefonabonnenter, fler än både London och Paris. Vi har gått från signalmast till telefonlur på bara några decennier – och världen har plötsligt blivit mycket mindre.
Nya tider i gammal glans
Telgrafverket flyttar till Nynäshamn 1913 och andra verksamheter tar vid i husen. Stille flyttar in med sin instrumentverkstad och de finnns kvar här till 1982. Därefter låter Kooperativa Förbundet göra om lokalerna till kontor. Årtiondena sätter sina spår – fönster byts, ornament tas bort och det Bångska huset målas i en stark gul-orange ton där fasdenfärgen med tiden flagnar allt mer.
Nu har fastighetsägaren Julius Westerdahl Fastigheter AB tillsammans med Tradition Arkitekter återställt Bångska husets fasad med stor kärlek och omsorg. Fasaden har fått tillbaka sin vackra Stockholmsvita ton och den grå sockeln sin rustika ”ärtputs”. De nya fönstren och ornamenten har återskapats med samma noggrannhet som originalet.
Fönstren är målade med linoljefärg och har fått handgjorda smidesdetaljer och profiler, framtagna utifrån gamla fotografier. De saknade ornamenten runt de tre mittersta fönstren har återskapats, och 1 700 nya glasrutor har tagits fram för hand. Resultatet är ett hus som visar sina olika tidsepoker – men med nytt liv bakom rutorna och ett särskilt skimmer i fönsterglasen.
Bilder från föreläsningen som hölls av Tradition Arkitekter under arkitekturfestivalen Open House Stockholm 2025.
När kommunikationen blir personlig
Under arkitekturfestivalen Open House Stockholm 2025 höll projektets arkitekt Erik Norin från Tradition Arkitekter ett fascinerande föredrag om arbetet med renoveringen. Intresset från festivalbesökarna var så stort att föredraget fick hållas hela tre gånger!
Som volontär för Open House Stockholm hade jag förmånen att få arbeta med visningen av Bångska huset. Det blev en dag fylld av nyfikenhet, berättelser och stolthet. Att få höra mer om arbetet med renoveringen Bångska huset har också väckt personliga minnen för mig.
Jag växte upp bland antika och kuriosa föremål – både på Jazzpuben Stampen i Gamla stan och i familjens antikaffär Tunnelshopen på David Bagares gata. På en av bilderna ses min mamma Gun Holmquist och jag i butiken bland ett gäng äldre väggtelefoner av olika modeller. Och därhemma hade vi en ”Tax” som det alltid var roligt att leka med.
Kanske är det därför Bångska husets historia känns så nära. Den binder ihop generationer och påminner om hur vi alltid har försökt nå varandra.
Ett stort tack till Tradition Arkitekter för ett fantastiskt roligt samarbete under Open House Stockholm 2025 – och till alla de 150 glada och nyfikna festivalbesökarna som kom till Bångska huset.
