Sedan några år tillbaka har jag deltagit som volontär under arkitekturfestivalen OPEN HOUSE STOCKHOLM. I början av september 2024 hade jag förmånen att som utbytesvolontär få resa till Tyskland och delta i OPEN HOUSE ESSEN.

Ruhrområdet utgörs av ett femtiotal industristäder som sedan 1800-talet genom sina gruvverksamheter har vuxit samman till ett vidsträckt industrilandskap. Med sina närmare 600 000 invånare är Essen den näst största staden.

Här grundades ett kloster år 845 av benediktinermunken Sankt Altfrid. Under medeltiden blev Essen en viktig Hansastad och det var då som köpmannen Arndt Krupp flyttade hit och gjorde sig en förmögenhet på fastighetsaffärer. Under trettioåriga kriget på 1600-talet började familjen Krupp att tillverka vapen och i slutet av 1700-talet växte deras företagsimperium genom aktieköp i kolgruvor. Man ville kopiera engelsmännens tillverkningsmetod för gjutjärn och startade Krupp Gussstahlfabrik 1811.

Industrialismen enar Tyskland
Med grundandet av tullföreningen Deutscher Zollverein i början av 1800-talet inleddes industrialiseringen som bidrog till att de tyska småstaterna till slut enades 1871 och bildade Tyskland. Tullföreningen fick även ge namn åt Zeche Zollverein, den stenkolsgruva som industrimannen Franz Haniel startade 1847 för att tillverka koks till sin stålproduktion.

Verksamheten växte snabbt och efter invigningen av det tolfte gruvschaktet 1932 hade Zollverein en årsproduktion på 3,6 miljoner ton stenkol och upp till 8 000 gruvarbetare ovan och under jord. De nya byggnaderna och gruvlaven med sina dubbla hjul ritades i modern stil av arkitekterna Schupp & Kremmer från designskolan Bauhaus. Åren 1967–1961 byggdes koksverket i samma stil.

Foto: Maria Lindberg Howard

Världsarv fyllt av kultur
När gruvan stängdes 1986–1992 var det slutet på en 150 år lång era för Ruhrområdet. Som en del av projektet International Building Exhibition (IBA) har de gamla fabriksbyggnaderna sedan dess successivt renoverats och anpassats för nya användningsområden. Med sin unika arkitektur är omvandlingen ett framgångsrikt exempel på ett industriellt kulturarv. Hela fabriksområdet är sedan 2001 upptaget på Unescos världsarvslista med uppfordringstornet Zollverein XII som ikonisk symbol – nu även som godis!

Delstaten Nordrhein-Westfalen lät 1998 grunda Stiftung Zollverein som ansvarar för förvaltning och hållbar utveckling av industriområdet som nu rymmer kultur, design, underhållning samt rekreation och har blivit ett populärt turistmål. Tillsammans med Ruhrområdet var Essen en av Europas kulturhuvudstäder 2010.

Foto: Maria Lindberg Howard

Här finns idag Ruhr Museum, Zollverein Museum, Red Dot Design Museum och Museum Folkwang samt en rad gallerier som visar samtida konst. I den tidigare saltfabriken huserar Schaudepot Ruhr Museum – en ”visningsdepå” med en eklektisk blandning av arkeologiska, naturvetenskapliga och kulturella samlingar.

Även nya byggnader har uppförts. SANAA från 2006 har ritats av de japanska arkitekterna Kazuyo Sejima och Rryue Nishizawa som har tilldelats The Pritzker Price för sin innovativa design. De 134 fönsteröppningarna har placerats exakt efter dagsljuset och ramar in omgivningarna som ständigt föränderliga tavlor på väggarna.

Foto: Maria Lindberg Howard

Brummande ljud av röster
Runt Zollverein har man låtit grönskan ta över området och idag består Essen av hela 60 procent grönytor och parker. Även slagghögarna runt staden används för kultur och rekreation och är omtyckta utflyktsplatser för invånarna. Nittionio trappsteg leder upp till toppen av den 50 meter höga Schurenbachhalde. Högst upp i det månlika landskapet står konstverket Bramme für das Ruhrgebiet av den amerikanske skulptören Richard Serra, en 15 meter hög stålplatta som väger 70 ton och är förankrad 13 meter ner i slagghögen. Ställer man sig med örat nära intill och slår handflatan mot stålet hörs ett dovt brummande ljud likt röster som stiger upp inifrån slagghögen.

När kanariefågeln slutar sjunga
Arbetet i kolgruvorna var fysiskt krävande och farligt då gruvarbetarna utsattes för mängder av damm och risken för gruvgaser, bränder och olyckor var stor. Vid Zollverein inträffade ett stort antal olyckor med gruvgas och åren runt sekelskiftet 1900 byggdes flera ventilationsschakt.

För att testa luftkvaliteten i gruvan användes ljuslågor där låg syrenivå fick lågan att krympa medan gruvgas och kolmonoxid fick den att växa eller ändra färg. Men att använda eldslågor som varningssystem innebar en fara i sig. Den skotske fysiologen John Scott Haldane arbetade med syrebehandlingar och föreslog i stället att gruvarbetarna skulle ta med sig kanariefåglar ner i gruvan då de slutar sjunga och blir medvetslösa om de andas in kolmonoxid. Därifrån kommer uttrycket ”Canary in a coalmine” som en tidig varning för faror. Runtom Zollverein finns skulpturer i form av kanariefåglar, skapade av Ulrich Widermann och Hummert Architects.

Foto: Maria Lindberg Howard

Sinnrik akvedukt för regnvatten i Gelsenkirchen
I grannstaden Gelsenkirchen ligger kolgruvan Zeche Consolidation som startades 1863 och snabbt blev en av de mest produktiva anläggningarna. Hur hela himlen förr täcktes av rök, sot och damm påminner gatunamnet Schwarz Weg om. Efter nedläggningen har delar av gruvområdet byggts om till bostadsområdet Küppersbusch som stod klart 1998, även det ett projekt inom International Building Exhibition (IBA). Arkitekterna Szyszkowitz-Kowalski har använt hållbara byggmaterial och bostadshusen ligger samlade runt en linsformad grönyta med en bassäng för regnvatten. Via en upphöjd vattenränna i metall leds regnvattnet som på en akvedukt ner från hustaken till marken.

Foto: Maria Lindberg Howard

Kyrkan som fjärdeplats i samhället
Liksom många andra tyska städer bombades stora delar av Essen sönder under andra världskriget. Heilig Geist Kirche i stadsdelen Katernberg är en av de kyrkor som uppfördes under 1950-talet. Byggnaden i betong och glas ritades av Dominikus och Gottfried Böhm och har ett tak med formen av ett tält. Den sista gudstjänsten hölls 2020 och efter en avgångsgudtjänst har kyrkan nu blivit en plats för gemenskap och socialt utbyte för boende i grannkvarteren.

Då antalet kyrkbesökare minskar kraftigt går nu 30–50 procent av Tysklands kyrkor en oviss framtid till mötes. Arkitekten Felix Hemmers på Ahlbrecht Baukunst arbetar med projektet Zukunft Kirchen Räume (Framtidens kyrkorum) som inbjuder till en dialog om ”kyrkor som fjärdeplatser” för att utöver deras funktion som mötesplatser undersöka hur de kan återanvändas på olika sätt.

Besök Open House Stockholm och Open House Essen