Under lång tid var Stockholm en farlig stad vid mörkrets inbrott. När dagsljuset försvann valde stockholmarna att hålla sig inomhus där elden i den öppna spisen var den enda ljuspunkten. Men elden innebar också livsfara och måste hanteras med stor försiktighet.
Den första gatubelysningen
Stockholms första gatubelysning var de lyktor som 1697 sattes upp på Riddarholmen och senare lystes även Norrbro upp av lyktor. Men att belysa resten av staden ansåg husägarna vara för kostsamt.
Först den 20 september 1749 fick Stockholm allmän belysning när lyktor sattes upp längs de större gatorna. Några år senare fanns det 3 700 lyktor som från september till mars spred ljus i staden. Men hanteringen var en privatsak och många lyktor missköttes. Trots det var stockholmarna nöjda:
”Denna inrättning, som har till föremål att hindra vanart under betäckning av
mörkret, framställer tillika en vacker anblick av en mindre illumination.”
Nils Lundequist, 1828
Gasljuset gör sitt intåg
Först 1850 fattades beslut om att gatubelysningen skulle skötas av staden. Ett privatägt gasverk planerades där stockholmarna kunde teckna sig för aktier. Gasbelysningsaktiebolaget placerades vid Klaraviken på Norrmalm och drevs på koncession. I styrelsen för Klaragasverket (bilden ovan) satt industripionjärer som Lars Johan Hierta från Aftonbladet och Jean Bolinder från Bolinders Mekaniska Verkstad.
Den 18 december 1853 tändes de första gaslyktorna på Norrbro. De första sju åren levererade Klaragasverket gas enbart till Klara, Jakob och Nikolai församlingar innan gasledningarna hade byggts ut till övriga innerstadsdelar. Från 1884 tog staden över gasbelysningsaktiebolaget.
Från talg och vax till stearin och fotogen
Fotogenlampa (Foto Maria Lindberg Howard)
I hemmen användes fortfarande ljus tillverkade av talg medan de som hade råd köpte vaxljus. Under en resa till London 1837 fick Lars Johan Hierta för första gången se stearinljus. Två år senare startade han sin stearinfabrik på Liljeholmen. Till en början var det svårt att övertyga stockholmarna om att det dyra stearinet var att föredra framför talg och vax men snart ökade försäljningen.
Fotogenlampan dök upp på 1860-talet och de första modellerna var taklampor som placerades över matbordet. Längden på veken och skruven på behållaren gjorde det lätt att justera ljusstyrkan. Dessutom var fotogen billigt och lamporna blev snabbt populära.
En båge av elektriskt ljus
Det starka gasljuset ansågs för farligt för hemmabruk och användes framför allt i offentliga lokaler. Men för teatrarna var hanteringen ett problem då det inte gick att reglera ljuset på samma smidiga sätt som med de svagare fotogenlamporna.
På Skeppsbron gjordes försök med elektrisk gatubelysning 1877 där Sommelius & Kompanis Oljefabrik satte upp båglampor. Ljuskällan är den ljusbåge som bildas när två grafitelektroder förs samman. Det koncentrerade, höga ljusflödet gjorde båglamporna populära på teatrarna. Och i filmprojektorer användes de in på 1960-talet.
Ljusa idéer lockar nöjespubliken
Annons för Berns Salon 1870-tal
Det elektriska ljuset fick en storstilad premiär i Stockholm 1878. På Blanchs Café på Hamngatan vid Kungsträdgården hängdes fyra taklampor upp som drevs av en dynamo. I annonsen gjorde man särskilt reklam för att gästerna här fick uppleva såväl levande musik som ”elektrisk belysning”.
Men Blanchs Café var inte ensamma om ljusa idéer för att locka nöjespubliken. Ett stenkast därifrån erbjöd Berns Salon dagligen en stor konsert med mässingsorkester i Berzelii park där fasaden lystes upp av inte mindre än 2000 gaslågor.
Nästan 100 år med gasljus
Gasverkets standardlykta på Fjällgatan (Foto Maria Lindberg Howard)
På 1890-talet lystes Stockholms gator upp av mer än 6000 gaslampor men nu pågick allt fler försök med att gå över till elektricitet. Trots det skulle det dröja ända till 1926 innan elektriciteten helt tagit över gatubelysningen. Och den sista gaslyktan släcktes först 1941.
När lykttändarn sedan har släckt sista dagen
med vemod i blicken han ser emot byn.
Vid ett stuprör i hörnet han hänger upp staven
på stegen han klättrar så upp mot skyn.
Han knackar så vackert på himmelens lucka
och Petrus han frågar: ”Vill du låna hus?”
Men lykttändarn står där och höres blott sucka:
”Här finns det väl inget elektriskt ljus?”
Alarik Lund – en av Stockholms sista lykttändare
Tips och Källor
Här kan du läsa mer om elektriskt ljus.
