Dagerrotyp över Stockholms ström, Skeppsholmen och Ladugårdslandet. Båtarna visar problemet med långa exponeringstider. Bilden är tagen ca 1846 av en okänd fotograf.
Världens äldsta bevarade fotografi lär ha tagits 1826 av fransmannen Joseph Nicéphore Niépce (1765–1833) och föreställer utsikten från hans arbetsrum. Några år senare fick han kontakt med Louis Jacques Mandé Daguerre (1787–1851) som vidareutvecklade hans fotografimetod och lyckades minska exponeringstiden från 8 timmar till 30 minuter.
När Daguerre 1837 lyckades fixera bilder i en koksaltlösning kunde han presentera sin första dagerrotyp* som föreställde ett stilleben. Han jobbade vidare på uppfinningen som 1839 köptes av franska staten. Därmed blev konsten att ta fotografier fri att använda för alla. Redan i december samma år kunde stockholmarna köpa en svensk översättning av Daguerres handbok – Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven – i Albert Bonniers boklåda i Norrbrobazaren på Norrbro.
Dagerrotyp över Gustav Adolfs torg med utsikt över Skeppsholmen, tagen ca 1842. Bilden tillskrivs Lars Jesper Benzelstierna, en av Stockholms första fotografer.
Stockholms första fotografer
Lars Jesper Benzelstierna (1808–1880) föddes i Stockholm och tillhörde den norrländska släkten Benzelius som fick adelsprivilegier 1719. Han tjänstgjorde som underlöjtnant i franska främlingslegionen och utbildade sig till grafiker i Paris. Där sysslade han med litografi och litokromi (färglitografi) och efter återkomsten till Sverige arbetade han vid Topografiska ritkontoret i Stockholm. Sedan tiden i Frankrike var Benzelstierna god vän med den svenska ministern Gustaf Löwenhielm i Paris, som 1840 gav honom en fotografiutrustning.
I september 1840 visades dagerrotyper för första gången på en utställning på Kungliga slottet i Stockholm. Fotograferna var två medarbetare på Kungliga Teatern, kostymchefen Urban Emmanuel Mannerhierta (1775–1859) och teaterdekoratören Georg Albert Müller (1803–1864). Även Benzelstierna deltog i utställningen med några Stockholmsvyer.
Senare samma år gav Benzelstierna ut verket ”Daguerrotyp-Panorama öfver Stockholm och dess omgifningar” med fyra planscher över Jacobs kyrka, Norrström med Skeppsholmen, Riddarholmen och Ladugårdslandsviken. Han planerade att ge ut totalt 48 panoramabilder men märkligt nog var intresset för den här nya sortens landskapsbilder svagt. Istället hyrde han en lokal i Bergstrahlska huset vid Riddarhustorget där han visade sina dagerrotyper och demonstrerade fotograferingsteknik för nyfikna besökare. Troligen var det Benzelstierna som ca 1842 tog bilden som visar Gustaf Adolfs torg och Skeppsholmen. Det är den äldsta bevarade dagerrotypen av Stockholm.
Porträtt av en okänd man taget av Johan Adolf Sevén, ca 1841 (Digitalt museum)
En porträttfotograf utvecklar tekniken
I Stockholm växte intresset för porträttfotografering snabbt och 1841 lät Johan Adolf Sevén (1806–1870) öppna en porträttateljé. Som landets förste porträttfotograf vidareutvecklade han tekniken och genom att öka plåtens ljuskänslighet kunde exponeringstiden kortas ner ytterligare. Det gjorde att han kunde ta riktigt skarpa porträttbilder, även om personen framför kameran inte alltid lyckades hålla sig alldeles stilla.
De kommande åren gav sig Benzelstierna och Sevén ut på långa turnéer runtom i landet där de förevisade dagerrotypin. Men redan i mitten av 1840-talet hade båda övergivit sina karriärer som fotografer.
Konst- och industriutställningen i Stockholm 1866
Näringsfrihet infördes i Sverige 1864 och för att visa upp den unga industrinationen och stärka konkurrenskraften utomlands arrangerades en internationell konst- och industriutställning 1866. Utställningshallen låg i Kungsträdgården där företag som Bolinders, Gustavsberg, Norstedts, Stockholms bryggeri, Lesjöfors bruk och Motala verkstad visade upp sina produkter. Samtidigt invigdes det nybygga Nationalmuseum på Blasieholmen. Hela 3 500 utställare deltog men publiken svek och industriutställningen gick med brakförlust. Stor succé gjorde däremot gipsskulpturen ”Molins fontän” som formgivits av Johan Peter Molin till utställningshallen. Skulpturen väckte så stort intresse att pengar samlades in så att den kunde gjutas i brons och placeras Kungsträdgården där den invigdes 1873.
Det första reportagefotografiet
När konst- och industriutställningen öppnades den 15 juni 1866 fanns drottning Lovisa och kronprins Oscar på plats i Kungsträdgården. Invigningen kl 12 fotograferades av Johannes Jaeger (1832–1908) och bara fyra timmar senare hade han framkallat och överlämnat bilden till kung Karl XV som låg sjuk på Ulriksdals slott. Jaegers bild räknas som det första svenska reportagefotografiet.
Konst- och Industriutställningen invigs i Stockholm den 15 juni 1866. Delar av kungafamiljen syns på scenen bakom Molins skulptur. Fotot togs av Johannes Jaeger och framkallades samma dag. Det räknas som det första svenska reportagefotografiet.
Jaeger hade studerat vid Konstakademin i Berlin 1848–1851 och intresserade sig tidigt för dagerrotypi. Om somrarna reste han runt på den tyska landsbygden medan han ägnade vintrarna åt ateljéarbete. Från 1858 började han att arbeta även i Sverige och tre år senare startade han en fotoateljé på Malmtorgsgatan. Verksamheten växte snabbt och fler ateljér öppnades på Regeringsgatan, Fredsgatan och Drottninggatan.
Jaegers bilder sprids över landet
Till skillnad från de tidigare fotograferna hade Jaeger en bred repertoar och tog bilder på såväl människor och interiörer som landskap och stadsvyer. Särskilt populära var hans panoramabilder över Stockholm. Jaeger utsågs till hovfotograf 1865 och tog många interiörbilder av Kungliga slottet. Åt Nationalmuseum tog han fram en katalog med över 700 fotografier av konstverk. Genom att lära sig ljuskopiering kunde han sälja sina bilder i stora upplagor över hela landet.
Trots sina framgångar valde Jaeger att sälja sin fotoverksamhet till en kollega 1890 och återvända till Tyskland. Samtidigt skänkte han ett stort antal bilder till Fotografiska föreningen som idag finns hos bland annat Kungliga Biblioteket, Moderna Museet och Stadsmuseet. Ateljé Jaeger drevs vidare fram till 1970.
Framgångsrika kvinnliga fotografer
Att arbeta som fotograf var ett av få yrken som var acceptabelt för kvinnor. Under 1860-talet fanns det hundra registrerade yrkesfotografer i Sverige varav femton var kvinnor. De arbetade framför allt med porträtt och visitkort. Bertha Valerius (1824–1895) var porträttmålare och öppnade en fotoateljé i Stockholm 1862. Både hon och Caroline von Knorring (1841–1925) ställde ut sina fotografier på industriutställningen 1866. Till landets främsta fotografer räknades även Rosalie Sjöman (1833–1919) som drev en fotoateljé i Stockholm i fyrtio år med filialer i Vaxholm, Kalmar och Halmstad.
* Dagerrotypi är en fotoprocess där en kopparplåt beläggs med silver som utsätts för jodångor i ett mörkrum. En ljuskänslig hinna bildas och plåten placeras i en camera obscura där den exponeras. Därefter utsätts plåten för kvicksilverångor och ytksiktet fixeras med en natriumsulfatlösning. Resultatet är en positiv, spegelvänd bild i ett enda exemplar. Då bilden är känslig för ljus och beröring skyddas den av en glasskiva och förvaras i ett mörkt etui.
Tips och källor
Läs mer om introduktionen av fotokonsten i Sverige i boken ”De första fotograferna – Introduktionen av fotokonsten i 1840-talets Sverige” av Björn Axel Johansson (Historiska Media, 2005). Finns i en nyutgåva från 2017, ISBN: 9789175454818
Sök efter fotografer, dagerrotyper och tidiga fotografier hos Digitalt museum.
Läs mer om dagerrotypin i Sverige.
Utställningen Skrivet i ljus på Moderna Museet (april-september 2017) handlade om den tidiga fotokonsten och finns kvar i en digital version.
