Den stadsdel vi idag kallar Vasastan bestod för länge sedan av ägorna Rörstrand, Sabbatsberg och Bergianska trädgården samt öppna marker. Området var under lång tid glest bebott och började bebyggas först på 1880-talet. Idag ingår flera informella områden i stadsdelen – Sibirien, Sabbatsberg, Röda bergen och Atlasområdet samt Birkastan och Rörstrand.
Vajande vass i strandkanten
Rörstrands slott på 1600-talet
Under medeltiden fanns det i den här trakten enstaka byar. Den äldsta var Rörstrand som låg vid nuvarande S:t Eriksplan. Namnet Rörstrand nämns i två brev utfärdade av kung Magnus Ladulås på 1280-talet. Ordet ”rör” kan vara den svenska översättningen av det latinska ordet ”arundinetum” som beskriver en strand bevuxen med vass.
Kung Magnus Ladulås donerade marken vid Rörstrand till nunnorna i Klara kloster men under Gustav Vasas reformation återtogs området av kronan. Den förmögne borgaren och generalriksräntmästaren Mårten Rosenstierna lät 1635 bygga Rörstrands slott som morgongåva till sin fru. Byggnaden har senare använts som akademi för utbildning av unga adelsmän i ridning, fäktning och dans samt som fängelse för krigsfångar under nordiska kriget.
Rörstrand tillverkar porslin för slott och koja
Porslinet kom till Europa från Kina med Marco Polo. I början av 1700-talet trodde man sig i Europa äntligen ha lärt sig hemligheten bakom tillverkningen av kinesiskt porslin. Vid Rörstrands slott startades en porslinsfabrik 1726 men utan tillgång till rätt sorts lera lyckades man inte bemästra tillverkningen av äkta porslin. Istället kan tillverkningen delas in i tre epoker: de blåmålade fajanserna (1727-1757) och de polykroma fajanserna (1758-1773) samt flintporslinet efter 1774.
Robert Almström kom till Rörstrands porslinsfabrik 1850 där han snabbt avancerade från verkmästare till disponent och delägare. Produktionen utökades, nya tillverkningsmetoder infördes och från 1857 kunde man äntligen börja tillverka benporslin av kaolin (vit lera) och benaska. Runt sekelskiftet arbetade runt 1 000 personer på Rörstrands porslinsfabrik.
Barndomsminnen av porslinsfabriken
Stadsplan för Rörstrand 1917
De första flervåningshusen i Birkastan byggdes runt sekelskiftet. Det gamla industriområdet närmast Karlbergskanalen ritades om 1917 av stadsplaneraren Per Olof Hallman och arkitekten Gunnar Morssing.
Journalisten Jan-Olof Olsson (1920-1974) – signaturen Jolo i Dagens Nyheter – växte upp i Birkstan. Så här beskriver han utsikten från hemmet på Birkagatan som ung pojke i mitten av 1920-talet:
”Mitt första minne av hemmet är ett fönster i burspråket mot gatan, där jag krängde upp för att se när Rörstrands porslinsfabrik slutade arbetet på eftermiddagen – den låg där Filadelfiakyrkan ligger nu. När korsningen av Birka- och Rörstrandsgatorna blev svart av arbetare som skyndade hem var det dags för middag hos oss. Det var min första tideräkning.”
Halvfärdiga gator utan snygghet
Rörstrands porslinsfabrik 1896 (foto okänd, SSM)
Efter tvåhundra år flyttades porslinsfabriken 1926 till Göteborg och samma år revs området inför bygget av nya bostadskvarter i Rörstrand. Av de stora fabriksbyggnaderna, markenterihuset med arbetarbostäder och villasamhället med tjänstemannabostäder finns idag bara Rörstrands slott kvar och tippen för porslinskross.
Birkastan fick utstå hård kritik när området bebyggdes. Det talades om fuskbyggen och osunda miljöer med låg bostadsstandard. De nya gatorna ansågs erbjuda ”samma trista anblick som husen som kanta dem” och ”se halvfärdiga ut, anlagda, som det synes, utan all tanke på snygghet och bekvämlighet.”
Idag anses Rörstrand och Birkastan tvärtom ha några av Stockholms mest charmiga bostadskvarter.
