Under den industriella revolutionen genomgår Liverpool stora förändringar. I mitten av 1800-talet kommer hamnstaden att stå för mer än hälften av Storbritanniens utrikeshandel.Järnvägen mellan Manchester och Liverpool invigs 1830 – världens första passagerarlinje med ånglok och 1889 invigs tågtunneln under floden Mersey. Sedan 2004 finns Liverpool med på Unescos världsarvslista för sin hamnteknologi och den roll staden har spelat för världshandelns utveckling.
Familjeföretag i byggbranschen
Många Liverpudlians har bidragit till att sätta hemstaden på kartan. När Peter Ellis första gången dyker upp i Liverpools adressregister 1834 är han 29 år gammal:
Ellis, Peter jun, architect, 15 Gloucester place, Low Hill
Office, 22 Renshaw Street
Peter Ellis är fjärde barnet av sju men fyra syskon når inte vuxen ålder. Såväl hans far, Peter Ellis Sr, som två av hans bröder är snickare och familjen köper och bebygger tomter runtom i stan. Byggnaderna har rivits eller bombats under blitzen 1941, men vid Great George Square finns ett par bostadshus kvar. Stilen är typisk för tiden, georgiansk i klassisk arkitekturordning med symmetriska tegelfasader. Ingen arkitektur som sticker ut. Än dröjer det innan Peter Ellis kommer att visa sin särprägel som arkitekt.
Möteshallen vi aldrig fick se
I april 1836 gifter sig Peter Ellis med Mary Helen Syers och tre år senare finns han med bland 75 arkitekter som tävlar om få att rita konserthallen St. George’s Hall. Så här beskriver han den entréhall han har tänkt sig:
”The stairs meet at a spacious landing, leading to an ample gallery or corridor. Instead of making this merely a passage of communication, I have formed a gallery, lighted from above, spacious, lofty, and handsomely decorated. This gallery would also be admirably suited to the purpose of a permanent museum or Gallery of Art, much wanted, and indeed recently much talked of, in Liverpool.”
Tyvärr får han inte uppdraget. Synd, för det hade varit spännande att få se hur han hade gestaltat sina idéer.
Absolutely stunning two bedroom apartment
Inte mycket är känt om Peter Ellis och det finns inga säkra uppgifter om hur han blev arkitekt eller hur många hus han ritade. Troligen lärde han sig yrket genom samarbetet med sin far och sina bröder. Och att vara verksam i en industristad under stark tillväxt var säkert inspirerande. Det bostadshus han 1843 ritade åt sig och sin fru på 40 Falkner Square har på senare år beskrivits så här:
”The house was designed by the late Mr. Peter Ellis, of Liverpool, architect and surveyor, for his own private residence, and was occupied by him until his death. The house is substantially built and highly finished, and contains on the basement a kitchen, larder, cellars, washhouse; on the ground floor two entertaining rooms, housekeeper’s room, kitchen, scullery; on the first floor, a library, two bedrooms, and a dressing room; and on the second floor, two bedrooms, and two dressing rooms.”
Idag har huset vid Falkner Square förärats en English Heritage Blue Plaque. Interiört har huset delvis byggts om och i en mäklarannons från 2014 beskrivs lägenheten som en ”absolutley stunning two bedroom apartment” med en månadshyra på £850:
”Forget your standard two bedroom apartment, this property is one of a kind and only an internal inspection will do it justice. Complemented by its divine mezzanine level, accessed by a stunning spiral staircase from its generous open plan kitchen/living area, this property is tastefully furnished and is decorated with top quality finishings.”
Oriel Chambers – glasade burspråk som siar om framtiden
Det är under åren 1864-1866 som Peter Ellis kommer att skapa två fullkomligt banbrytande byggnader i Liverpool. Efter en brand i en lagerlokal sommaren 1863 på Water Street får han i uppdrag att rita ett kontorshus, ett stenkast från Liverpools waterfront, Pier Head. Nu väljer han en helt ny konstruktionstyp med en stomme av järn och en icke-bärande curtain wall-fasad där varje fönster har utformats som ett burspråk.
Varifrån får han idén? Kanske har han inspirerats av andra byggkonstruktioner där järn använts, som järnvägsbroar och tågstationer, och sedan velat ta tekniken ett steg vidare. Och det är just de märkliga burspråken som har givit Oriel Chambers sitt namn. Men den dåtida kritiken var inte nådig:
”Where and in what are the beauties supposed to lie?… An oriel window is an inspiring [sic] object; but a row of windows falsely so called, all bad to commence with, and all exactly alike, is the reverse. Did we say row? – we should have said a tier of rows – a sight to make the angels weep.”
En magnifik spiraltrappa
Två år senare använder sig Peter Ellis av samma curtain wall-teknik när han 1866 ritar ett kontorshus på 16 Cook Street. Tanken är densamma, att släppa in dagsljuset genom hela huset. Fasaden består nästan enbart av glasrutor i olika storlekar, inramade av smala, djupt liggande stenpelare och spröjsar. Våningsplanen nås via en magnifik spiraltrappa i gjutjärn som har placerats inuti en glascylinder mot gården. På så sätt släpps ljuset in även från baksidan av huset.
Peter Ellis två kontorshus visar på hans stora skicklighet både som arkitekt och ingenjör. Tekniken med icke-bärande fasader visar på ett nytänkande där han var långt före sin tid. Men kritiken tar han så hårt att han slutar som arkitekt, istället ägnar han resten av sitt liv åt olika uppfinningar. Men inom några år kommer hans innovativa idéer att ta fart på andra sidan Atlanten.
Idéerna sprids och skjuter i höjden
Åren 1864-1867 befinner sig amerikanen John Wellborn Root i Liverpool för att studera. Som blivande arkitekt inspireras han av Oriel Chambers och 16 Cook Street. Fyra år senare flyttar han till Chicago där han i samarbete med Daniel Burnham skapar flera av USA:s första skyskrapor. Root och Burnham är också några av grundarna av Chicago School som vidareutvecklar tekniken att bygga skyskrapor med stålskelett och fasader med stora, breda glasytor.
Peter Ellis avlider i Liverpool 1884. Elva år senare invigs The Reliance Building i Chicago, ritad av Burnham, Root & Atwood. Influenserna är tydliga. Men det är först under 1950-talet som curtain wall-tekniken med glasfasader på allvar slår igenom och blir sinnebilden för urban arkitektur. Här kan du läsa mer om ett annat banbrytande hus – Lever House – i New York.