Ingen av dem har fått en gata eller plats uppkallad efter sig i Vasastan, men dessa tre män som delade förnamnet Hjalmar, hade alla en stark anknytning till den unga, moderna stadsdel som växte fram i Stockholm under årtiondena kring sekelskiftet 1900.
Hjalmar Stolpe (1841-1905)
Denne Hjalmar var entomolog, arkeolog och etnograf. Han föddes i Gävle och arbetade 25 år på Historiska museet. Det var hans intresse för insekter som gjorde att han hösten 1878 reste till Björkö i hopp om att hitta bärnsten för att kunna studera fossila arter. Till sin förvåning fann han stora mängder, trots att bärnsten är mycket vanligare i södra Östersjön än i Mälaren. Längs kusten gjorde han även många arkeologiska fynd som visade att bärnstenen kunde ha fraktats dit av människor.
Vikingastaden Birka hade tidigare undersökts av skattletare men Hjalmar Stolpe inledde nu systematiska utgrävningar där även enkla vardagsföremål togs tillvara. Ett av de största fynden var en silverskatt med silversmycken och 450 islamiska silvermynt som visade på Birkas betydelse som handelsstad. Under 20 års tid fortsatte undersökningarna av stadsområdet och försvarsanläggningarna och uppemot 900 gravar grävdes fram.
Samtidigt som utgrävningarna på Birka pågick planeringen av Vasastan i Stockholm och många gator namngavs 1885, bland dem Birkagatan och Vikingagatan. Namnen inspirerades av vikingafynden på Björkö och när området fick sin stadsplan 1886 fick det namnet Birkastan. Hjalmar Stolpe ligger begravd på Solna kyrkogård.
Hjalmar Branting (1860-1925)
Denne Hjalmar var tidningsman, politiker och statsminister. Han föddes på Norrmalm och var enda barnet i en förmögen, högborgerlig familj. Fadern lät 1861 bygga ett bostadshus på Norrtullsgatan 3 där Hjalmar kom att bo i Vasastan nästan hela sitt liv. Han blev tidigt bekant med den framväxande socialismen och var med och startade Arbetarnas Socialdemokratiska Parti och var under lång tid chefredaktör för tidningen Social-Demokraten.
Hjalmar gifte sig 1884 med journalisten Anna von Kraemer, en fem år äldre frånskild tvåbarnsmor han lärt känna redan som tonåring. De fick två egna barn och deras livslånga äktenskap var mycket lyckligt men tidvis stormigt, då Hjalmar var notoriskt otrogen och dessutom slarvig med pengar. Ofta var det Annas populära teaterrecensioner, krönikor och romaner som räddade familjens ekonomi.
Vid sin död hade Hjalmar varit partiordförande, riksdagsman och finansminister samt statsminister för tredje gången. Som politiker hade han även kämpat för världsfreden och var en av initiativtagarna till Nationernas förbund, för vilket han tilldelades Nobels fredspris 1921 tillsammans med norrmannen Christian Lange. Hjalmar Branting ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.
Hjalmar Söderberg (1869-1941)
Denne Hjalmar var journalist, författare och översättare. Fadern var kamrer vid Kammarkollegiet och Hjalmar växte upp i ett välordnat hem på Ladugårdslandet (Östermalm) och kom att ha nära kontakt med sin äldre syster Frida hela livet. Skrivandet inledde han som journalist för Kristianstadsbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet där han skrev bland annat teaterrecensioner och kåserier.
Romanerna ”Förvillelser” (1895) och ”Martin Bircks ungdom” (1901) ansågs omoraliska och Hjalmar kallades ”ungdomens förförare”. Han gifte sig 1899 med Märta Abenius och de fick tre barn men äktenskapet var olyckligt. Åren 1901-1907 bodde familjen på Observatoriegatan 6 i Vasastan medan Hjalmar hade sin skrivarlya ett par kvarter bort på Rådmansgatan 73.
Efter en lång och stormig kärleksaffär med Maria von Platen kom hon att gestalta olika karaktärer i Hjalmars författarskap, som Helga Gregorius i ”Doktor Glas” (1905) och ”Gertrud” (1906) i pjäsen med samma namn samt Lydia Stille i ”Den allvarsamma leken” (1912). Familjen Söderberg flyttade från Vasastan till Östermalm 1907 och därefter delade Hjalmar sin tid mellan Stockholm och Köpenhamn där han levde tillsammans med danskan Emilie Voss. De fick dottern Betty 1910 och 1917 gifte de sig. Hjalmar Söderberg ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn.