Säg ”koloniträdgård” och de flesta tänker nog på Södermalm. Det är kanske inte så konstigt, här finns hela 8 av Stockholms 12 koloniföreningar i innerstaden. På Kungsholmen finns det däremot en enda – Koloniföreningen Karlbergs-Bro. Men den grundades redan 1909 och är därmed en av Stockholms äldsta bevarade koloniträdgårdar.
Nära 1000 kolonilotter på Kungsholmen
Som mest har Kungsholmen haft totalt närmare 1000 kolonilotter men idag finns bara 19 kolonilotter kvar. Den första koloniträdgården anlades 1905 vid Stadshagen och här fanns som mest 25 kolonilotter medan den största koloniträdgården vid Fredhäll hade 263 st. Av nio koloniträdgårdar finns idag bara en kvar. Redan i början av 1900-talet hade några familjer på eget initiativ skaffat sig små jordplättar på Kungsholmen för att på prov odla grönsaker i stadsmiljö. Den som såg till att stadsodling kunde börja bedrivas på ett mer organiserat sätt var Anna Lindhagen (1870-1941).
En koloniträdgårdsförening startas i Stockholm 1906
Anna Lindhagen (Foto Okänd, SSM)
Som barnvårdsinspektör vid Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå var Anna Lindhagen väl förtrogen med de svåra förhållanden som fattiga barnfamiljer levde under. Tillsammans med vännen Anna Åbergsson övertalade hon Stockholms stad att upplåta mark och de kommande åren växte antalet koloniområden snabbt. Fram till 1918 anlades nio koloniområden, bara på Kungsholmen. År 1906 startade Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm som de drev fram till 1921 då Stockholms stad tog över verksamheten.
Idén till den här organiserade formen av stadsodling hade Anna Lindhagen fått under en resa i Danmark 1903 där hon för första gången kom i kontakt med konceptet när hon besökte koloniträdgården Frem i Köpenhamn. I Danmark hade man börjat odla på det här sättet redan under 1820-talet och den första koloniföreningen bildades 1884 i Aalborg.
Gröna oaser som lekplatser
Koloniträdgården Schrebergärten anlades 1864 i Leipzig av läkaren Moritz Schreber och rektorn Ernst Innozenz Hauschild.
En av förebilderna till den här sortens stadsnära frukt- och grönsaksodling kom från Tyskland. Läkaren Moritz Schreber i Leipzig månade om folkhälsan i de smutsiga och överbefolkade industristäderna under 1800-talet. Hans vision var att staden skulle tillhandahålla mark för att skapa gröna oaser där barnen skulle få leka fritt ute i friska luften. Svärsonen Karl Gsell, även han läkare, tog initiativet att anlägga skolträdgårdar.
Den första koloniträdgården i Leipzig anlades 1864 av rektor Ernst Innozenz Hauschild som gav den namnet Schrebergärten. Konceptet med trivsamma lekplatser för barn hade nu vidareutvecklats till att låta trångbodda arbetarfamiljer använda marken för att odla frukt och grönsaker för nyttigare och billigare livsmedelsförsörjning. Från Leipzig spred sig nu Schreberrörelsen vidare över Europa.
Lång väntetid för kolonilotter
Under 1900-talet försvann många koloniträdgårdar allteftersom bebyggelsen tätnade. Men med det växande intresset för närodlat och ekologiskt har trenden vänt och nu ses stadens koloniområden som kulturellt värdefulla miljöer. Det nyaste koloniområdet invigdes på Årstafältet 2003. Väntetiden för en kolonilott med stuga innanför tullarna hos Föreningen Stor-Stockholms Koloniträdgårdar (FSSK) är idag 10-20 år. Samtidigt dyker nya spontana stadsodlingar upp över hela stan.
Nedlagda koloniområden på Kungsholmen
- Stadshagen, 1905-1925
- Fredhälls trädgårdskoloni, 1906-1935
- Stora Hornsberg, 1909-1940
- Iris, Hornsberg, 1909-1950
- Ekedal, 1910-1927
- Majblomman, 1915-1941
- Iris, Karlbergs kanal, 1917-1960
- Stadshagens koloniträdgårdsförening, 1918-1954
