Säger du Linderoth eller Tornberg till en äldre stockholmare är chansen stor att de genast tänker på hur mycket klockan är. I mitten av 1800-talet startade dessa urmakare två av Stockholms mest kända uraffärer som båda fanns kvar under mer än hundra år. Och vi kan fortfarande ställa våra klockor efter deras ur på olika ställen i stan.
En riktig urmakarfamilj
Linderoths urfabrik på Drottninggatan 28 (Stockholms Företagsminnen)
När Gustaf Wilhelm Linderoth anlände till Stockholm 1829 för att utbilda sig till urmakare var han bara 13 år gammal. Efter avlagt gesällprov fick han arbete hos urmakare Malmström på Drottninggatan 28 där han 1844 tog över företaget och drev det vidare tillsammans med sin familj. Hustrun Betty var dotter till urmakaren Johan Fredrik Cedergrén och hade fått lära sig yrket av sin far, som även lärt upp Gustaf Wilhelm Linderoth. Betty deltog 1862 i världsutställningen Great London Exposition som första kvinnliga svenska urmakare och både hon och maken belönades.
Tornur i Stadshuset och Storkyrkan
Med järnvägens intåg blev det allt viktigare med exakt tidsvisning. Det började med att klockorna på järnvägsstationerna hade dubbla visare för järnvägstid och lokaltid. Från 1860 började SJ att beställa stationsur från Linderoths urfabrik och större klockor blev därefter företagets specialitet. Idag kan vi fortfarande beundra tornur från Linderoths verkstad i Stadshuset, Centralposthuset och Landstingshuset samt Storkyrkan, Maria kyrka och Sofia kyrka. Och i de gamla tidningskvarteren i Klara finns Stockholms-Tidningens vackra klocka i hörnet av Vattugatan och Klara södra kyrkogata.
Kalenderuret var populärt på nyårsafton
Sonen John Gustaf Linderoth tog 1872 över verksamheten och under hans tid tillverkades ett kalenderur som sedan prydde taket på fabrikshuset. Utöver tid visades även dag, veckodag, månad och årtal. Allt fungerade automatiskt förutom årtalet som måste vridas fram manuellt. Många stockholmare hade som tradition att på nyårsnatten bege sig till Drottninggatan 28. Linderoths urfabrik stängde 1963. och när huset revs 1968 tog Stadsmuseet hand om kalenderuret som 1977 monterades på sin nuvarande plats på f d Kreditbankens fasad vid Norrmalmstorg.
”Vi träffas vid Tornbergs klocka”
Tornbergs urhandel vid Gustaf Adolfs torg (foto Axel Swinhufvud, SSM)
Från 1859 fick Linderoths urfabrik konkurrens när Fredrik Wilhelm Tornberg startade sin urhandel på Gustaf Adolfs torg 14. På fasaden hängdes ett vackert ur upp som snabbt blev en populär mötesplats för stockholmarna. Hjalmar Söderberg låter Tornbergs klocka dyka upp både i debutboken ”Förvillelser” från 1895 och dagboksromanen ”Doktor Glas” från 1905 där hans karaktärer stämmer träff med varandra. När fastigheten revs 1914 flyttades urhandeln snett över gatan till Regeringsgatan 6 där den låg kvar fram till 1973 när företaget lades ner.
Donerat urverk populär mötesplats
Tornbergs urhandel tillverkade stationsur och tornur och i sortimentet fanns även fickur, bordsur, kronografer och skeppsur. När Östermalms saluhall öppnade 1888 pryddes den norra långväggen av ett vackert väggur som fortfarande finns kvar. Och utanför Centralstationen har Tornbergs stationsur nyligen renoverats. På Nybroplan lät staden 1916 uppföra en klocka monterad på en dorisk kolonn. Urverket till pelaren donerades av Fredrik Wilhelm Tornberg mot löftet att han skulle få sätta sitt namn på urtavlan. Pelaruret blev snabbt en populär mötesplats. Så vi stockholmare kan fortfarande stämma träff vid Tornbergs klocka.
