Redan på järnåldern var Djurgården bebodd, ett gravfält finns ännu kvar vid nuvarande Rosendal. Det äldsta kända namnet är Valmundsö som lever kvar i Waldemarsudde. På 1300-talet tillhörde ön Klara kloster, på 1400-talet blev den kunglig jaktmark och 1579 lät kung Johan III inrätta en djurgård med renar, älgar och hjortar här. Även själva bron till Djurgården har en brokig historia.
Den första Djurgårdsbron byggs
De allra första öborna vadade förmodligen över till Djurgården då vattennivån var lägre än idag. Det har funnits enklare träbroar på olika platser över Djurgårdskanalen men ingen vet exakt när eller var den första bron byggdes. Från 1661 finns det en träbro på nästan samma plats som den nuvarande Djurgårdsbron. Den ersätts 1730 av en ny träbro som arrenderas ut för 300 daler kopparmynt per år. Alla passerande som går, rider eller åker vagn över Djurgårdsbron ska betala broavgifter som ska täcka kostnaderna för underhållet. Men arrendatorn går back och 1736 säljs bron på auktion.
Broavgifter täcker inte underhållskostnaden
Den nya ägaren till Djurgårdsbron har inte heller råd att bekosta underhållet. Att bron är i dåligt skick får kung Fredrik I själv erfara den 1 maj 1745 när delar av den bärande konstruktionen brister under hovets tunga vagnar. Trots det får ägaren inte kungens tillstånd att höja broavgifterna och förfallet fortsätter. Djurgårdsbron byter ägare flera gånger och först i oktober 1824 tar man fram ritningar till en stenbro. Men broavgifterna från 1731 får fortfarande inte höjas (!). Byggherrarna kommer inte överens om konstruktion och finansiering och byggplanerna skrinläggs. Efter bristfälliga broreparationer dyker fler broförslag upp 1845 och till slut bestämmer man sig för att bygga en järnbro med tre valv stödda på stenkistor.
Ny bro invigs trots felaktigheter
Sjöbottnen i Djurgårdskanalen är lerig och det är svårt att förankra brofästena i strandkanterna. Vid en besiktning 1848 upptäcker man att den nya brons sträckning är felaktig, att stödpålning saknas på ett par ställen samt att entreprenörerna inte har fullföljt sina kontrakt. Trots det öppnas bron för trafik 1849 och nya förbättringar kommer på tal först 1885. Då förstärks bron med järnbalkar efter ett utlåtande av Gustaf Nerman, chef för Mellersta Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet:
”Bron svigtar nämligen, som kändt är, icke så obetydligt, då körande färdas däröfver, hvarigenom brons styrka förminskas, så att fara för brons bestånd derigenom kan uppstå.”
Ilskna diskussioner om konstruktionen
Efter 1885 finns det planer på att bygga en helt ny bro i linje med den nybyggda Narvavägen. Men diskussionerna drar återigen ut på tiden och våren 1894 förstärks den gamla bron igen. I maj 1895 besluter riksdagen att en Konst- och Industriutställning ska hållas på Djurgården sommaren 1897. Nu tar planerna på den nya Djurgårdsbron fart men motsättningarna om konstruktionen fortsätter. Victor Edvard Lilienberg som är chef för Stockholms stads hamn- och brobyggnader kommer ofta med frän kritik:
”För resten finner jag Ditt förslag alldeles odugligt. Hvem f-n har inbillat Dig att en bro med ett spann blir billigare än med tre, jag har räknat mig till motsatsen.”
Nya Djurgårdsbron byggs i raketfart
Fröja missade festen! (Foto Maria Lindberg Howard)
Lösningen blir till slut en järnbro med tre spann, konstruerad av ingenjören Carl Fraenell med brofästen av arkitekten Erik Josephson. Bergsunds Mekaniska Verkstad på Södermalm får i uppdrag att skapa järnöverbyggnaden med broräcken och dekorationer. De fyra asagudarna på bron är ritade av skulptören Rolf Adlersparre. Broskulpturerna närmast Strandvägen är Frigga med en stav och Heimdal som blåser i Gjallarhornet. Närmst Djurgården står Tor med sin hammare Mjölner samt Fröja med en falk. Men när kung Oscar II inviger bron den 10 maj 1897 (bilden) finns Fröja ännu inte på plats. Fem dagar senare öppnas Konst- och Industriutställningen. Men även om bron inte hinner bli helt klar i tid innebär själva byggtiden ett nytt rekord. Aldrig tidigare har en bro till Djurgården byggts snabbare.
