Ordenssällskapet Enighet & Vänskap bildades på 1870-talet. Efter några år hade man lockat 1300 medlemmar och beslöt att bygga ett aktivitetshus som ritades av arkitekten Gustaf Adolf Friestedt och invigdes 1886 på Regeringsgatan 74. Förutom en stor festsal fanns här även National Restaurang & Café. Tyngdlyftning, cykelskola och julbasarer var några av de aktiviteter som arrangerades men lokalerna användes även för sociala, politiska och religiösa möten.
Nöjesepok inleddes med moralpanik över pardans
Under Stockholmsutställningen 1909 på Djurgården anordnades tillställningar med publik pardans som snabbt blev mycket populära. Denna moderna dekadens skapade högljudda protester från Prinsessan Ingeborg och 300 societetsdamer. Moralpaniken ledde till att pardansen flyttades över till National på Norrmalm och därmed inleddes Nalens tid som nöjespalats. Den som framför allt kom att sätta prägel på Nalen var Gustaf ”Topsy” Lindblom som drev verksamheten 1934-1960. Han hade ett förflutet som friidrottare och hade tagit guldmedalj i tresteg i OS 1912 och i Nationals lokaler hade han arrangerat boxningsmatcher.
Swing, Dixie och vidbrättade hattar
Nalen 1956 (Foto H Malmqvist)
Nalen i Topsy Lindbloms regi öppnade hösten 1934 och nu satsade man helhjärtat på musiken. Snart fylldes dansgolvet till tonerna av dansorkestrar med populära kapellmästare som Sune Waldimir och Seymour Österwall. Nalen blev också ett favorittillhåll för 1940-talets swingpjattar med överdimensionerade kavajer, smala byxor och vidbrättade hattar. En av de mindre salongerna döptes 1947 om till Harlem och här samlades jazzdiggarna för att lyzzna på den svenska jazzeliten med Arne Domnérus, Monica Zetterlund, Putte Wickman och Hacke Björksten och dixielandband som Jack Lidströms Hep Cats, Cave Stompers och Bunta Horn. Under hela 1940- och 1950-talet levde Nalen verkligen upp till devisen ”Gata Regerings 74 var adressen! Där mycket händer och fötter.”
Jazzen går under jorden
Topsy Lindblom gick ur tiden 1960 och under de kommande åren fick popen allt starkare fotfäste i nöjeslivet. Även de nyare rockbanden hittade till Nalens scen men allt fler musikklubbar dök upp i stan som lockade den unga publiken. Och 1967 slog Nalen igen. Kidsen hade redan dragit vidare medan jazzmusikerna sörjde sitt stamlokus. Men jazzen gick inte under som många befarade. Den gick under jorden i källarvalven i Gamla stan. Och så 1968 dök så ett nytt ställe upp där de alla äntligen kunde samlas igen – Jazzpuben Stampen. Men det är en helt annan historia.
