Kungsgatan 1911 (Foto okänd, SSM)
När Stockholms stadsplaner lades fram på 1630-talet drömde kungar och stadsplanerare om att skapa paradgator på Norrmalm, men Brunkebergsåsen klöv stadsdelen mitt itu med en östlig och en västlig del. Det skulle dröja 275 år innan planerna kunde förverkligas med hjälp av Alfred Nobels uppfinning – dynamit. Och den 24 november 2011 firar Kungsgatan 100 år som paradgata.
Gatunamn efter tomtägare
Med Albert Lindhagens förslag på reglering av gatunätet 1866 skapades två paradgator som vid namnrevisionen 1885 döptes till Sveavägen och Kungsgatan. Den senare var tänkt att koppla ihop Östermalm med Kungsholmen, ett gigantiskt byggprojekt. Arbetet med att spränga sig igenom Brunkebergsåsen kom igång först 1905. Här, öster om Hötorget, låg en liten fattig bakgata fylld med enkla trähus. Nu schaktades den backiga Lutternsgatan bort och rucklen revs. Jochum Lutter var på 1660-talet tomtägare i kvarteret Kåkenhusen som troligen fått sitt namn efter annan tomtägare, Jöns Kock.
Kungsgatan invigs i november 1911
På Kungsgatan 5 byggdes 1908-1910 ett modernt kontorshus åt Myrstedt & Stern. Det var stans första byggnad med en skelettkonstruktion i armerad betong, ritad av arkitekten Erik Stenhammar med amerikanska varuhus som förebild. Och den 24 november 1911 var det dags för kung Gustaf V att inviga den pampiga paradgatan med sina broar för Regeringsgatans och Malmskillnadsgatan. Men sedan satte första världskriget stopp för bebyggelsen och gatan kantades länge av höga grässlänter.
Europas första skyskrapor
Kungsgatans skyskrapor (Foto Maria Lindberg Howard)
Arkitekten Sven Wallander lade 1915 fram idén att Kungsgatan borde utformas som en modern storstadsgata med enhetlig hushöjd krönt av ”två höga skyskrapare”. Tio år senare invigdes Kungstornen som med sina 60 meter var Europas första skyskrapor. Det Norra Kungstornet ritade Sven Wallander själv åt Svenska Sockerbolaget medan Ivar Callmander ritade det Södra Kungstornet åt LM Ericsson. Nu inleddes Kungsgatans storhetstid som Stockholms främsta nöjesgata, här besjungen av Lisbeth Bodin och Erik Franks ensemble i oktober 1944:
There’s a cowboy rolling down
There’s a cowboy rolling down
There’s a cowboy rolling down Kungsgatan
and his spurs don’t sing a song
‘cause he hasn’t got them on
as he’s rolling, bowling down Kungsgatan
Singing, hi-ai-yi-pie yi-pi-de-yi-pi ye…!
