Trängseln och den dåliga framkomligheten i Gamla stans smala gränder har alltid varit ett problem. Stadsarkitekten Carlberg föreslog 1730 att staden skulle inrätta ”tiänliga wändplatser”. Och med 1736 års byggnadsordning fattades beslut om att rivningstomter och avbrända tomter skulle rensas upp. Två sådana vändplatser är Tyska Brunnsplan och Brända tomten. Och drygt fyrtio år senare skapades Gåstorget av samma anledning.
Skitsnack ledde till stadsförvisning
Namnet Gåstorget påminner om Ragnhild Grågås som bodde i kvarteret åren kring sekelskiftet 1500. Om henne sa grannfrun Signe Bok att ”hon ok hennis dotter badehin haffua ligath medh en man”. Den 23 juni 1477 drogs Signe inför Rådstugan på Stortorget för förtal. Enligt vittnen hade Hölebo häradsting i Södermanland tidigare frikänt Ragnhild vilket bevisade att Signe hade ljugit. Hon dömdes för förtal men kunde inte betala böterna så istället stadsförvisades hon. Den här rätt vardagliga händelsen uppmärksammades för redan 1492 dök namnet ”Gragasenne grendh” upp och det namnet lever ännu kvar tillsammans med Gåstorget som fick sitt namn fastställt först 1986. Idag är torget en liten undanskymd oas.
En mycket personlig liten staty
Statyn Tungviktare (Foto Maria Lindberg Howard)
På Gåstorget finns statyn ”Tungviktare” från 1967 av skulptören och bildhuggaren Sven Lundqvist (1918-2010) vars skulpturer ofta föreställer vanliga människor i vardagssituationer. Hans motto var att det ”i varje sten finns en gubbe” som han varsamt ville plocka fram. Titta bara på de fina huvudena i publiken! Flera av hans skulpturer finns på Lidingö där han bodde under många år.
Trackbacks/Pingbacks