”Det där Kungsholmen med alla sina lasarett har alltid förfallit mig lite hemsk.” Som författarens alter ego var säkert Arvid Falks åsikt i Röda rummet även August Strindbergs egen. Han flyttade mer än 20 gånger i hemstaden men bodde aldrig på Kungsholmen.
Sveriges nav för sjukvård
Serafimerlasarettet 1868
Kungsholmen var länge glest befolkad. I början av 1800-talet bodde här inte mer än 3 000 personer. Och under 1900-talet ökade befolkningen med enbart 15 000 personer, från 35 000 till 50 000 invånare. Det är lite typiskt för den här stadsdelen som alltid har skyndat långsamt. Men Kungsholmen har bidragit till Stockholms utveckling inom flera områden, inte minst sjukvården. På Hantverkargatan invigdes Serafimerlasarettet 1752, Sveriges första undervisningssjukhus. Det startades och drevs med hjälp av inkomster från fattigmedel, kollekt från kyrkan, avgifter från tobakstullar, olika insamlingar samt försäljning av kortlekar (!) och ett lasarettslotteri med dragning varje månad. Den första tiden fanns här endast 8 sängar.
Liv och död på samma gata
På andra sidan Hantverkargatan startades Karolinska Institutet 1810 för att utbilda fältskärer (stora bilden) – kirurger som skulle lära sig att snabbt utföra amputationer på krigsfältet. Här fanns gott om likmaterial att öva på. I samma hus låg bårhuset som ständigt fylldes på med människor som mördats, begått självmord, hittats döda på gatorna eller avlidit på försörjningsinrättningen några kvarter bort. En liten bit längre upp på Hantverkargatan låg kurhuset Eira där ”lösa och osedliga” kvinnor besiktigades i stadens försök att bemästra prostitutionen. Att behandla hud- och könssjukdomar var länge en specialitet på flera av Kungsholmens medicinska inrättningar. Och ytterligare ett kvarter längre bort låg Allmänna barnbördshuset. Här på Dysterholmen möttes livet, lusten och döden på samma gata. Det borde ha varit dramatiskt nog, även för August Strindberg.
