Gatumyllret under medeltiden utgjordes inte bara av stadsbor, lokala hantverkare och tillresta köpmän utan även av kringvandrade tiggarmunkar som ville sprida den kristna läran. På Stockholms gator fanns såväl gråklädda Franciskanermunkar som svartbröder från Dominikanerorden.
Bot och bättring för folk och fä
Svartmangatan var en av den medeltida stadens huvudgator och kallades ”gatan som man går från stora torget till svartbröderna”. Av kung Magnus Eriksson fick Dominikanerorden en tomt i den sydöstra delen av staden där deras konvent byggdes 1343. Hit vallfärdade människor från hela Mälardalen för att tillbe altartavlan Helga Lösen som hade undergörande krafter.
Det finns 82 mirakelberättelser nedskrivna från svartbrödernas kloster varav de flesta gäller feber, benbrott, kolik, dövhet och förlamning. Men man har även lyckats rädda en drunknad (!) pojke och en och annan häst har också botats. Klostret stängdes under reformationen och det mesta har rivits men delar av härbärget finns kvar, en liten källare som ligger dold bakom en järnport på Södra Benickebrinken. Här kan du läsa mer om Svartbrödraklostret.
Från själasörjare till samhällsomstörtare
Livliga samtal på Café International
Femhundra år senare pågick en helt annan sorts verksamhet på Svartmangatan. I ett bakre rum på Café International höll Socialdemokratiska Arbetarklubben hemliga möten på 1880-talet där arbetsvillkoren och de sociala orättvisorna i det framväxande industrisamhället livligt diskuterades. Dessa sammankomster bevakades noggrant från ett fönster tvärsöver gatan och polisen registrerade alla som kom och gick.
Mötesdeltagarna sågs som samhällsomstörtare och August Palm och Hjalmar Branting kom senare att hamna i fängelse för ”smädelse av regering och riksdag”. Här på Svartmangatan 11 startades under den här tiden flera fackförbund, bland dem Svenska Jern- och Metallarbetareförbundet som har satt upp en minnesplakett över porten. Idag är Svarmangatan en tyst och lugn gata men den har en färgstark historia.
