Tideräkningen var länge ett problem. Sedan antiken användes den julianska kalendern men den stämde inte överens med årstidsåret som är 365,24219 dygn långt. Redan 1582 bestämde därför påven Gregorius XIII genom en bulla att alla katolska länder skulle genomföra en kalenderrefom och byta till den gregorianska kalendern. Därmed ströks tio dagar ur almanackan. Men i de protestantiska länderna höll man sig envist kvar vid den julianska kalendern.
Kungliga Vetenskapsakademin började 1747 att ge ut almanackor och 1753 fattades beslut om att även Sverige skulle gå igenom en kalenderreform. Så när svenskarna gick till sängs onsdagen den 17 februari 1753 vaknade de upp på torsdagen den 1 mars. Elva dagar hade plötsligt försvunnit ur kalendern. Det måste ha känts rätt märkligt, inte minst för bönderna som följde Bondepratikan. Men tack vare kalendererformen var vi inte längre ur led med tiden som efter den 1 mars 1753 kallades ”den nya stilen”.
En mycket praktisk liten kalender
Almanach till Stockholms horisont 1860 (Foto Maria Lindberg Howard)
”De fyra månförmörkelser, nämligen 2 i Solen och 2 i Månen, som detta år inträffa, blifwa blottt en förmörkelse i Solen och en i Månen härstädes synliga. Månförmörkelsen, hwilken äger rum den 7 Februari, börjar kl 2.14 f.m., slutar kl 5.09 f.m. och sträcker sig till fem sjettedelar af Månens twärlinie. Solförmörkelsen inträffar den 18 Juli och börjar kl 3.00, slutar kl 4.52 e.m, samt sträcker sig till Solens halfwa twärlinie.”
I ”Almanach 1860 Till Stockholms Horisont” får jag veta att söndag den 1 september går solen upp kl 4.58 och ned kl 7.00. Jag kan även läsa om alla de större planeternas gång under året, om orsakerna till frostnätter, om årets alla marknader samt ett utdrag ur portotabellen från Kongl. Post-Ordningarne. Almanackan gavs ut av Kungliga Vetenskapsakademin som vid Observatoriet i Vasastan sedan 1753 dagligen gjort observationer samt mätt temperatur och nederbörd. Just 1860 råkade också vara ett skottår så min namnsdag (Maria) inföll på skottdagen den 29 februari.
